Lennart Rickardsson var anställd på Electrolux i Västervik under 40 år. Han slapp att vara med om nedläggningen. Han gick hem något år före pension med avgångsvederlag 1996.
– Nedläggningen var tråkig för alla, säger han.
Han hade trivs bra under sina 40 år med olika arbetsuppgifter. Och det var på Lux som dansintresset väcktes. Han har dansat både modernt och så kallad gilledans. Gilledans skulle man kunna kalla för en vidareutveckling av gammeldansen, där grunddanserna utvecklats till mer eller mindre komplexa varianter, var och en med sitt egna namn.
– Vi dansade polska, hambo, schottis och annat, berättar Lennart.
Det började med att han och några själsfränder, Lars-Olof Malmén och Gerd Gustavsson, satte upp en liten lapp på anslagstavlan på fabriken om undrade om det fanns intresse för att lära sig dansa. Det gjorde det! Templets lokaler på Bergsgatan hyrdes och fylldes. Det blev en succé.
– Vi tog fem kronor i entré, minns Lennart.
Men Templet blev snart för trångt. Danserna flyttade till Gunnebo Folkets hus. Besökarna kom långväga ifrån. Succén fortsatte.
– Det var Lars-Olof och Marianne Malmén som ledde danserna. Jag var mest med och tjoade, skojar Lennart.
Men allt har sin tid. I dag dansar inte Lennart längre. Han var med och startade Parkinsonföreningen i Västervik. Han är fortfarande aktiv i föreningen. Var fjortonde dag träffas man för att spela bowling eller boule.
– Vi är tyvärr samma gäng hela tiden. Det är svårt att locka nya.
Dessutom träffas föreningens medlemmar på söndagsförmiddagarna och badar i lasarettets bassäng.
– Jätteskönt.
Lennart Rickardsson växte upp på Stjärneberg i Hjorted socken. Gården ligger nästan på gränsen till Oskarshamn. Hans pappa var lantarbetare. När Lennart var klar med skolan i Blankaholm började han jobba som dräng på Djupehorva, ett litet torp i Oskarhamns kommun, som en morbror och moster ägde. Sedan blev det några år på sågen i Blankaholm innan han mötte kärleken och flyttade in till Västervik.
– Jag hade en kusin från Danmark som var här på semester. Hans fru hade en syster med sig på resan.
Det sade klick och den unga danskan flyttade till Västervik och blev fru Rickardsson. Paret fick tre grabbar; Jan, Yngve och Stefan.