Pauline berättar att anledningen till att hon förlade handlingen hit är hennes egen anknytning till staden.
Själv är hon uppväxt utanför Göteborg, men hennes pappa bodde på Vinö utanför Lofta.
Numera bor hon med sin familj, man och fyra barn, i Stockholm, men kärleken till Tjust har hållit i sig och familjen tillbringar flera veckor varje sommar på Rågö, där de brukar hyra ett hus.
– Faktum är att jag har skrivit stora delar av min bok på Rågö, berättar Pauline.
Boken handlar tvillingsystrarna Liv och Linn, som adopteras från Thailand och kommer till Västervik på 1980-talet.
– Jag ville förlägga handlingen i en mindre stad och eftersom jag har anknytning till hit kändes det naturligt att välja Västervik. Jag känner mig hemma i den här miljön och har kunnat göra research direkt.
Att delar av den utspelar sig i dåtid har förstås komplicerat det hela, men Pauline berättar att hon försökt göra det så autentiskt som möjligt.
– Jag är supernoga med researchen. Om något skulle utspela sig på en restaurang eller ett kafé så har jag försökt ta reda på att det fanns där då.
Och hon har försökt vara lika noggrann med alla andra delar av researchen. En sv systrarna, Liv, blir dansare på Operan i Stockholm.
– Jag fick komma dit på en egen visning och jag har en bekant som har dansat på Operan. Henne har jag intervjuat i timmar, skrattar Pauline.
Vissa delar utspelar sig också i Thailand, dit Liv måste åka för att försöka ta reda på mer om sitt ursprung när Linn blir allvarligt sjuk.
Då tog Pauline med hela familjen till Thailand, där barnen fick gå i skola under en tid, och hon fick möjlighet att uppleva miljöerna för att kunna beskriva dem så att de blir verkliga.
Idén till boken fick hon efter att själv ha fått tvillingar.
– Vi hade två döttrar och skulle få vårt tredje barn och så fick vi veta att vi skulle få tvillingar. Det kom lite som en chock och jag hakade upp mig på det där att "nu kan vi inte ha en normal bil, vi måste ha en buss".
Sönerna Leo och Simon visade sig vara enäggstvillingar och Pauline fascinerades av tvillingar och deras gemenskap.
– Ibland är det nästan så att det är exkluderande för andra. Flickorna i boken är dessutom adopterade och det här bandet förstärks i och med att de känner ett utanförskap. De hör till, men ändå inte.
Det här var något hon var nyfiken på att utforska.
Arbetet har inte varit spikrakt. Med fyra barn och ett heltidsjobb har hon helt enkelt fått ta vara på de stunder hon kunnat.
– Jag har fått anpassa mig ganska mycket och tagit lite tid här och där. Jag kan inte säga att nu ska jag ha den här tiden för mig själv att sitta och skriva. Iland har det kanske bara blivit en halvtimme och då har jag varit nöjd med det.
För familjen kom alltså inte bokutgivningen som någon överraskning. Det gjorde det däremot för en hel del av Paulines kollegor. Till yrket är hon nämligen försäljningschef på bokförlaget Harper Collins.
– Jag har alltid skrivit, men det har varit något jag gjort på fritiden, något privat. Så det var nog många som var förvånade över att de inte vetat om det. Men de har varit positiva och glada för min skull.
Dock är hennes egen bok inte utgiven på förlaget hon arbetar.
– Det hade känts lite konstigt eftersom det då skulle ha blivit min uppgift att marknadsföra min egen bok. Nu får jag se branschen från en helt annan sida och det känns otroligt skönt att ha ett förlag som gör detta åt mig.
Det var ungefär ett år sedan som hon fick veta att hennes manus blivit antaget av LB förlag och för Pauline har det varit en spännande tid då hon och hennes redaktör arbetat med manuset. De har diskuterat strukit och skrivit om, även om boken till största delen är densamma som manuset hon först skickade in.
– Det har varit utvecklande och jag tycker när jag läser boken nu att den har blivit bättre.
Och det är med skräckblandad förtjusning hon nu kommer ut som författare.
Att det skulle bli romargenren var självklart för henne. Det är det hon själv helst läser, när hon får välja själv.
Har du själv några favoriter? Några författare eller böcker som du skulle vilja tipsa om?
– Karin Smirnoffs böcker om Jana Kippo som börjar med "Jag for ner till bror". Hon har verkligen en unik röst.
– Samlade verk av Lydia Sandgren har jag läst nyligen och tyckte mycket om. Det var extra kul dels för Göteborgsmiljöerna och dels för att den utspelar sig i bokbranschen.
– Jag brukar välja en extra tjock bok att läsa på sommaren och förra året blev det Steglitsan av Donna Tartt. Det var en sådan som jag gått och sugit på ett tag och det blev en riktig läsupplevelse.