Professorn kan inte sluta att forska
Flera av rummen i den stora lägenheten utgörs av bibliotek. Böcker längs väggarna och rummen är försedda med bekväma läsfåtöljer och skrivbord. Dessutom finns det bokhyllor i andra rum, liksom i hall och serveringsgång.
Hemma. Professor emeritus Jan Fredrik Kindstrand trivs alldeles utmärkt med att vara tillbaka i hemstaden Västervik där han installerat sig i en stor lägenhet intill Stora Torget. Foto: ANDERS LILJEGREN
Foto:
Jan Fredrik Kindstrand är professor i grekisk litteratur. Sedan i våras pensionär och således professor emeritus. Därmed kan han bo på heltid i uppväxtstaden Västervik. Den fina lägenheten med utsikt över Stora Torget skaffade han redan för tre år sedan. Dessutom har Jan Fredrik ett litet kulturhus på Återvändsgatan.
- Det skaffade jag för 20 år sedan med baktanke om att jag en gång skulle flytta tillbaka till Västervik. Men i det lilla huset får jag inte plats med allt så det får duga bra som gäststuga.
Jan Fredrik växte upp på ett lantligt ställe i Västerviks absoluta närhet, Nyhagen, som ligger mellan Karstorp och Vassbäck utmed Ytterhultsvägen. Ett filmat ställe faktiskt. Det var vid Nyhagen som trafikolyckan i Kit Colfachs film Susanne inträffade.
- Jag minns mycket väl den händelsen. Och det var inte min far som i filmen kom fram och frågade "har det hänt nåt". Men det var en person som bodde på Nyhagen.
Bor kvar på Nyhagen gör fortfarande modern Elna, drygt 90 år.
Åtta år på läroverket blev det och på den tiden erbjöds ingen skolmat.
- Oftast cyklade jag hem på lunchrasterna. Längre än så är det inte till Nyhagen.
Men det var tillräckligt långt för att Jan Fredrik skulle vara befriad från morgonbönen klockan 8.
- Det räckte med att jag kom till första lektionen kvart över åtta.
Någon realexamen blev det inte men det hade sina naturliga förklaringar.
- Efter fjärde året i realskolan fick man välja om man ville börja den fyraåriga gymnasieutbildningen på latinlinjen. Jag gjorde så eftersom språk redan då var mitt stora intresse och jag var inte alls road av fysik, kemi och matte.
I slutet på 1950-talet efterträddes rektor Grevander av Hasse Mattsson.
- Han var bra på bland annat så sätt att han ordnade så att jag vid sidan av latinet och andra språk även fick läsa grekiska under de två sista åren. Det krävdes minst tre elever för att bilda en grupp. Vi var bara två som valde grekiska men rektor Mattsson ordnade med en dispens.
- Man kan säga att det blev en intensiv utbildning. Två elever och en lärare. Men det kanske behövdes eftersom jag då uppfattade grekiska som ett mycket svårt språk.
Studentexamen avlades 1960 och den stora studievärlden väntade.
- Först blev det dock ett militärår i Linköping men det drar vi ett streck över.
Uppsala väntade och på den tiden skrev studerande från Västervik in sig på Östgöta Nation och inte på Kalmar Nation.
- Så skulle det vara då.
Jan Fredrik ägnade dock mer tid åt institutionen "filologen" bakom Engelska parken än nationslivet. I grundexamen, en fil kand, ingick latin, grekiska, religionshistoria och sanskrit vilket är Indiens klassiska och kulturbärande språk.
En licentiatexamen följde 1969 och Jan Fredrik Kindstrand disputerade 1973. Docent, lektor och så professor.
Många studieår blev det även utomlands. Tyskland, Italien och England.
- Det gick att livnära sig på stipendier för just studier utomlands. Men det var väldigt lärorikt och man kan säga att vyerna vidgades
Naturligtvis har Jan Fredrik en doktorshatt. Men den är undanstoppad, väl inpackad i en liten kartong och placerad i en garderob. När han skall plocka fram den för att visa så kryper det fram att han även doktorerat i England. I självaste Oxford.
- När jag ändå var där ett par år så passade jag på att doktorera även vid ett så berömt universitet. Oxford är en vacker stad med alla sina tornspiror. The dreaming Spires.
I Oxford blev det ingen hatt men däremot en prydlig gown, en doktorsrock, i rött och blått.
Forskning och viljan att lära sig mera har alltid kommit i första rummet.
- Som docent hade man bara undervisningsskyldighet i 75 timmar om året.
Som professor blev det 115 timmar och mycket handledning för blivande doktorander. Tid ägnades även åt att dokumentera den egna forskningen. Bland annat har det blivit åtta böcker.
Jan Fredrik säger att han var ute i rättan tid för att hinna med allt.
- Nu får en prefect ägna mycken tid åt det administrativa arbetet. I stället för att skicka ut ett meddelande så skall det hållas möten. Och så skall allt numera utredas och utvärderas. Ett resultat av "Bolognaprocessen" där allt i Europa skall likställas.
I dagsläget kan Jan Fredrik i alla fall planera sin tid efter helt eget tycke. Nästan. Hunden Toby, "ett vanligt hundnamn i engelsk litteratur", kräver sina dagliga promenader.
- Jag har tid även att ägna mig åt ett gammalt intresse jag har. Släktforskning. Just nu håller jag på med Västerviks borgare mellan 1740 och 1860. Det är "så lätt" numera när man kan ta hem uppgifter via nätet och inte behöva åka till arkivet i Vadstena.
Hjälp finns även att hämta i det egna genealogiska biblioteket där det exempelvis finns en hel vägg med böcker om Tjust.
- Jag har bemödat mig om att samla på mig så mycket som möjligt. Även här har det blivit enklare. Man kan till och med köpa antikvariska böcker på nätet.
Porträttet
<STRONG>Namn: </STRONG>Jan Fredrik Kindstrand<BR><STRONG>Ålder:</STRONG> Född 1941<BR><STRONG>Bor:</STRONG> Stor lägenhet vid Stora Torget<BR><STRONG>Yrke:</STRONG> Professor emeritus<BR><STRONG>Civilstånd: </STRONG>Ogift<BR><STRONG>Favoritmat: </STRONG>Rökt lax<BR><STRONG>Bäst med Västervik:</STRONG> Friden
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!