På spaning efter en indian som flytt

På Lysingsberget, där restaurang Utsikten låg mellan 1933 och 1996, finns det fullt av vad vi lite slarvigt skulle kunna kalla för moderna hällristningar huggna i berget. Den äldsta som vi lyckats hitta är daterat den 18 januari 1918. Pojkarna bakom konstverket - en cowboy på häst - var Axel Kronander och Henry Bergstedt.De är inte lätt att hitta alla bilder i berget. Roland Nilsson har studerat dem länge. Han och hans kamrater lekte där som barn. Han har också i vuxen ålder fört arvet vidare. Han har huggit in två mindre motiv själv. Det gjorde han 2002. De föreställer en fullriggare och en brigg. Han har tillsammans med Jan Karlsson (all-round-idrottsmannen) vid några tillfällen målat i motiven med vit färg för att göra det lite lättare för sentida betraktare.- Men mycket har försvunnit, bland annat en indian som jag inte kan hitta, berättar Roland när vi försiktigt trampar runt på de hala berghällarna en dimmig morgon för någon vecka sedan. Roger Karlsson, VT:s gamle fotograf, har också ägnat en del tid och funderingar kring motiven på berget. Han har dessutom sett den där försvunne indianen för länge sedan - när han var barn och "Lysart" var hans lekplats. Indianen ska finnas på bergets allra högsta topp tillsammans med några skutor som Thure Kronander huggit in. Men i dag kan vi inte se dem. Tidens tand har nött bort dem. Indianen har försvunnit till skuggornas värld...- Jag har försökt att hitta den. Men inte lyckats. Det var ett indianhuvud i profil, minns Roger Karlsson.1995 intervjuade han för tidningens räkning en av pojkarna som var med när det begav sig. Pojken hade då grånat till en äldre gentleman, som väl mindes sin ungdoms äventyr ute på Lysingsbadet. Fritiof Eriksson (Frippe på Händelöp) var med den där påskhelgen 1919 när bland annat cowboyansiktet på bilden (ovan i mitten) höggs in.Han berättade att det var Axel Kronander och George Pettersson som var pappa till den. Bröderna Kronander (Ture, John och Axel) var alla konstnärligt begåvade. Det är säkert en och annan västervikare som nått mogen ålder som stött på John Kronanders tuschteckningar genom åren.Eriksson och hans kamrater var frisksportare. De sysslade med kraftgymnastik. På strandängen, som på den tiden delade Judön från fastlandet, byggde de bland annat en boxningsring, berättade han för Roger Karlsson. Dessutom hade flera av gossarna en konstnärlig ådra. Bevisen finns vid Utsikten. Fritiof Eriksson målade och tecknade en hel del själv under sitt liv. Han berättade att innan de började hugga ritade de motiven på papper och klippte till en mall som de sedan kunde hugga efter.Flera av bilderna på Lysingsberget har motiv hämtade från vilda västern. Indiankrigen levde fortfarande i folkets medvetande. Det var mindre än 30 år sedan massakern vid Wounded Knee i början av 1890-talet. Pojkarna vid glasbruket var starkt påverkade av den tidens indianromantik. De läste Den siste mohikanen och säkert också Karl Mays romantiserade skildringar från västern. Motiven på Lysingsberget lär ha hämtats från vinjetter i olika tidningar.Det finns andra motiv på berget också. Flera vapensköldar och en litet märkligt hus eller kyrka som ligger sydväst om där restaurangen låg. Men som vi redan skrivit - en del bilder som inte är imålade är svåra att se och finna. Roger Karlsson rekommenderar eventuella besökare att söka sig dit med ficklampa när mörkret börja komma krypande. Ristningarna syns bäst i snedljus.Men det är inte bara vid Lysingsbadet som man kan hitta - mer eller mindre konstnärliga - bilder inhuggna i berghällar. Hela skärgården är full av inskrifter. Bengt Molander berättar och visar dem i sin lilla bok "Hällskrifter - en resa i Västerviks skärgård" från 2003.Molander började intressera sig för dem i samband med att han inventerade gamla stenbrott mellan åren 2002 och 2003. Han tror att många av inskrifterna är gjorda av gamla stenbrottsarbetare. Det är säkert sant. De hade ju tillgång till lämpliga verktyg. Men inte alla. Många är säkert gjorda av unga grabbar med överskottsenergi. De är i regel enkla motiv, oftast bara några bokstäver, som vid "Djupart" vid Kvännarens strand där man kan hitta både "Nille" (Nils-Erik Södergren) och "Stålis" (Bernt Anderssons) bidrag till konsthistorien...

På spaning efter en indian som flytt

Påsken 1919 hade förmodligen grabbarna vid glasbruket i Västervik lite tråkigt. Påskens helighet lade sordin på äventyrslystna pojkars möjlighet att leva friskt och sunt när förra seklet var ungt. Så det var kanske därför som de gav sig ut till Lysingsbadet för att hugga i sten...