?Otrolig lyx att få jobba med musik?

Marina Johansson, 21 år, är nybliven kantor och för några månader sedan kom hon till Västervik. Det här hennes första riktiga jobb. För det mesta är hon i S:t Andreas kapell, som är ?hennes? kyrka. Resten av tiden hjälper hon till med att spela på till exempel begravningar i olika kyrkor i kommunen. Att hon hamnade i Västervik var mest en slump, hon kommer nämligen ursprungligen från Vårgårda i Västergötland.
? Jag halkade in på ett bananskal, säger hon.
Hon har sin bakgrund inom den klassiska musiken och har spelat piano sedan hon var tolv år.
? Efter att ha gått musikgymnasium sökte jag till kantorsutbildningen i Oskarshamn, mest för att jag ville hålla på med musiken. Hela tiden i skolan tänkte jag att jag inte skulle jobba som kantor, att det var nog inget för mig. Sedan ringde Bo Ingelberg från Västervik till skolan och berättade att det fanns en ledig kantorstjänst här. Jag tänkte att Västervik är ju en trevlig stad, jag var här på semester med familjen för några år sedan. Dessutom är det nära till Oskarshamn där jag har många kompisar kvar, så jag sökte.

Och jobbet fick hon. Än så länge är det en provanställning, men Marina hoppas att hon får vara kvar här i ett par år i alla fall.
? Jag trivs jättebra. Att få hålla på med musik, som är det bästa jag vet, är en otrolig lyx. Och jag trivs så bra med mina arbetskamrater. Fast ibland tycker jag inte jag är klok som tog det här jobbet.
I arbetet som kantor ingår nämligen att vara körledare och den biten lockade inte riktigt.
? Jag tycker egentligen inte om att stå i centrum och är man körledare måste man ju. Men det har gått bra. Det blir som en roll man går in i och nu tycker jag det är riktigt roligt.
För tillfället leder hon två körer, Andreaskören, som är vuxenkören i Andreaskapellet och S:t Petri ungdomskör. I början tyckte hon det kändes lite konstigt att hon skulle bestämma vad någon skulle göra, särskilt med vuxenkören, eftersom hon själv är så ung. Men hon tycker ändå att alla lyssnar på henne och gör så gott de kan. Särskilt stolt är hon över ungdomskören.
? De är nio stycken som är mellan 14 och 20 år gamla och jag hoppas det blir fler. De är jättehärliga. Vi sjunger lite mer svängiga grejer, till exempel gospel, fast jag inte kan det egentligen, säger Marina och skrattar.
Just nu repeterar körerna sånger för inför advent. Det blir både adventsgudstjänst och konserter i S:t Petri.
? Den här veckan fick jag veta att det brukar vara ungefär 900 i publiken, så nu börjar nerverna spöka. Med de 100 i kören blir det ungefär 1.000 personer som hör om man spelar fel.

Det var genom pianospelandet hon kom in på kantorsbanan, men helt ovan vid körsång är hon inte.
? Nej, Jag har sjungit i kör hela tiden sedan jag var fem eller sex år. När jag gick i skolan i Oskarshamn var jag med i en tjejkör som sjöng barbershop, låtar som Big spender och sådana grejer. Det var väldigt roligt.
Nu har hon precis börjat spela keyboard och köra i ett band här i Västervik, Lena Strömbäck band. En spelning har det blivit hittills, men fler är planerade framöver.
? Vi spelar mest covers, lite Lena Philipsson, gamla rocklåtar, sånt som folk känner igen.
Att spela keyboard och poplåtar var något hon inte gjort förut.
? Egentligen är jag klassisk ut i hårtopparna, eller fingerspetsarna heter det visst.

Musiken är det viktigaste i Marina Johanssons liv och hon tycker att det bästa som finns är att kunna sätta sig och spela piano en stund.
? Jag har inget piano hemma nu och det är jättehemskt! Jag kan inte leva utan ett piano, eller det vill jag inte i alla fall.
Eftersom hon bor i en etta har hon inte någon plats för något så stort.
? Hoppas jag får tag på en tvåa snart så jag kan köpa ett piano. Då kanske jag kan sänka min telefonräkning lite också, skrattar hon.
När hon nu inte kan spela själv hemma så lyssnar hon mycket på musik i stället.
? Jag lyssnar på allt ifrån klassiskt och jazz till popmusik och hårdrock och gärna house, väldigt blandat kan man säga. Det är nog aldrig tyst hemma hos mig. Jag tycker synd om mina grannar ibland, det har hänt någon gång att jag har satt på orgelmusik vid elva på kvällen.

Trots att hon i början tvivlade på att hon skulle kunna arbeta som kantor trivs hon både med jobbet och här i Västervik.
? Det är alltid en chansning att flytta till en helt ny stad där man inte känner någon, men nu gick det bra. Jag brukar aldrig planera så mycket, det blir som det blir.
Det bästa med att jobba som kantor, förutom musiken, tycker hon är att hon får träffa så många människor och att jobbet är väldigt fritt.
? Vi har inget fast schema utan gör det som behöver göras. Jag gör körernas repertoar, planerar gudstjänster tillsammans med prästen och spelar i kyrkor och på äldreboenden.
Ingen vecka blir den andra lik eftersom det hela tiden händer nya saker och ibland kan schemat bli tufft. Förra söndagen spelade hon på en gudstjänst i S:t Petri på förmiddagen och sedan en musikgudstjänst med flöjtist i Andreaskapellet på eftermiddagen, och det tar förstås på krafterna. Men hon tycker ändå att det är värt ansträngningen.
? Ibland när jag känner att i dag är jag inte upplagd för att spela tänker jag på vad musiken kan betyda för någon och då blir det lättare.
? Att vara kantor är ett tjänande yrke på det sättet. Man försöker förmedla något till människor för att de ska bli glada och må bra.