Vi träffar Calle - eller Carl-Otto - som allt fler börjar kalla honom i butiken vid Spötorget i Västervik. Det är bara några veckor sedan som han och Theas herrekipering utsågs till årets butik av VT:s läsare. Det var smickrande förstås. 44 av stans butiker fick röster. Carl-Ottos flest.
- Vi har inte stans största kundkrets. Men den är trogen, säger han.
Vägen till att starta en butik för klassiska herrkläder har inte varit spikrak. Carl-Otto hade länge andra planer. Han började plugga på universitetet i Linköping efter gymnasiet. Han fick nästan ihop en fil kand, drygt 100 poäng i statistik och pedagogik, bland annat.
- Jag tyckte nog att en framtid som finans-eller börsmäklare lät lite tufft.
En fotbollskarriär fanns också med i bilden. I sin ungdom spelade han några matcher i pojklandslaget. Karriären slutade i Åtvidaberg.
- Jag blev aldrig riktigt bra, vare sig som student eller fotbollsspelare. Jag var en mittemellan-spelare och -student.
Men några av hans gamla lagkompisar i ÅFF hänger fortfarande i. Både målvakten Henrik "Fimpen" Gustavsson och Kristian Bergström drar ännu på sig tröjorna när det är dags för hemmamatch på Kopparvallen.
Carl-Ottos fotbollsengagemang inskränker sig numera till att träna ett av Tjust IF:s ungdomslag. Sedan brukar han följa favoritlaget Arsenal och svärfars (Conny Torstensson) Bayern Münchens öden på TV.
Så när fotbollsskorna hade putsas för sista gången och placerats på den berömda hyllan återvände Carl-Otto hem till Västervik och tog de första stapplande stegen på köpmannabanan. Den inleddes hos Ted Samuelsson på JC.
- JC var en viktig skola för mig. Ted var en bra lärare på många sätt. Han lärde mig hur man driver en butik och gav mig chansen att plugga vidare på JC:s interna utbildningar i Borås. Hos JC fick man lära sig allt från hur man behandlar reklamationer till hur man lägger upp budgetar.
Men efter hand väcktes drömmarna om något eget sig allt starkare. Efter sju - drygt - år var det dags att ta steget med allt var det innebär.
- Jag - vi - tyckte att Västervik saknade en klassisk butik för herrkläder, berättar Carl-Otto.
Sedan några år ligger butiken nästan på vad man i sammanhanget skulle kunna kalla för klassisk mark. Hos Rune Larsson har många herrar köpt sina kostymer och kavajer.
- Även om vi inte har samma upplägg som Rune Larsson hade på sin tid, så har vi en fördel av hans och hans medarbetares jobb, erkänner Carl-Otto generöst.
Han och Theas affärsfilosofi skiljer sig från många andras. Det gäller att passa sig för att drabbas av "köpmannasjukan", att visa respekt för både varor och kunder. Därför håller man medvetet tillbaka omsättningen ibland och väljer att avstå från omsättningsdrivande reor. En kund som köper en jacka ska inte behöva se att den blivit hälften så dyr någon vecka senare.
- Det är lätt att bli girig och bara titta på stegrande omsättningssiffror. Men ibland kan det vara bättre att låta bli att ta hem fler jackor när de första tar slut. Du kan inte sälja fem rockar till människor på samma arbetsplats och du vill inte se två likadana slipsar på Tjustgalan från din butik.
Så istället för att jaga sig blodiga för att tjäna den sista kronan så väljer de att försöka leva ett bekvämt och behagligt liv. Därför turas Carl-Otto och Thea, till exempel, om att vara hemma när barnen har lov.
- Det gör vi för både deras och vår skull. Och ibland stänger vi helt när handeln inte är så intensiv för nödvändiga inköpsresor och för lite semester. Det passar kanske inte i köpcentrum. Men våra kunder verkar ha både förståelse och acceptans för det.