OS-drottningen gläds åt andras framgångar

Ändå hade hon både styrkan, talangen och målmedvetenheten redan från början. Egenskaper som sammantaget skulle leda till elva individuella SM-segrar, tre guld från Holmenkollen, ett från Lahtis, två OS-silver i stafetten och, finast av allt, två individuella OS-guld, ett från Grenoble 1968 och ett från Innsbruck1964. Fantastiska framgångar för vem som helst, men kanske ännu mer för Toini Gustafsson, som kommit till Sverige som krigsbarn. - Min bakgrund var väl ingenting att komma från, beskriver hon känslan som följde med ursprunget. De hade mat, men inga pengar efter faderns död. Och hon tror att man i den bakgrunden kan hitta mycket av orsaken till den starka drivkraften och målmedvetenheten, det fick henne att kämpa så hårt och utveckla en sådan vinnarinstinkt. - Det finska sisu talar de ju om. Men nej, det vet jag inget om. Men vi har varit väldigt målmedvetna allihop, för att vi kom från ett krigsland. En naturlig talang låg förstås också bakom framgångarna. Någon speciell tränare hade hon aldrig - och vallade skidorna, det gjorde hon själv. - Det ska du skriva! För jag lät ingen annan valla mina skidor. Med OS-gulden kände hon sig accepterad, och insåg också sin betydelse som föregångare som visade andra att man kunde lyckas. Dessutom gav framgångarna råg i ryggen och fick henne att sätta sig på skolbänken och utbilda sig till sjukgymnast efter avslutad skidlöparkarriär: - Det är ju också en framgång. Och det var för att jag hade idrottat som jag hade sådan energi. Det betydde jättemycket, att man hade sådan ork. Numera är hon inne på sitt "tredje liv", som hon säger. Som pensionär är hon lika aktiv som någonsin. Toini Gustafsson fick reumatism för 20 år sedan och försöker i möjligaste mån leva sunt för att hålla sjukdomen i schack. Hon motionerar flitigt, leder gympapass och åker självklart skidor fortfarande, om än i lugnare tempo än förr. Hon följer intresserat skidsporten, och gläds åt de senare årens framgångar för damskidåkarna. I 38 år var hon den enda kvinnliga skidåkaren som stått på en förstaprispall i ett OS, tills sprinttjejerna tog ett guld i Turin. Tusen gånger hellre är hon med och hejar fram nya skidframgångar än sitter och betraktar sina egna guldmedaljer där hemma. - Titta bara på Anna Hansson och Charlotte Kalla, de kan bli hur bra som helst! Och det finns andra också. Det roligaste med idrotten var alltid den sociala biten, tycker hon. Fortfarande lever hon ett aktivt socialt liv, med en stor familj och många vänner och bekanta. Men födelsedagen tänker hon inte fira. - Jag kommer att gömma mig på hemlig ort. Så är det.