Nu när midvinterns helger nästan är över och vi är inne på ett nytt år kan det vara på sin plats att fundera över vad 2016 kan föra med sig.
Själv kommer jag nog mest att ägna mig åt historien, det vill säga blicka bakåt. Mitt intresse för hembygdshistoria och släktforskning har inte mattats av, tvärtom. Det blir snarare mer intressant, ju mer jag håller på.
Kanske har det med åldern att göra, att ju äldre jag blir ju mer intresserad blir jag av det som ligger bakom än framför mig. Fast sedan jag fick barnbarn för ett par år sedan har förstås tankarna på framtiden, på deras framtid, också trängt sig på.
Under 2016 hoppas jag få mer tid för utforskning av min egen släkt. Det blir oftast lite korta nedslag då och då, eftersom jag går emellan med att forska åt andra för min försörjning. Men ibland tar jag tag i det, och på pappas sida har jag hjälp av en av mina bröder.
I somras tog vi med vår pappa och hans syster och besökte den plats i Västergötland där farmor och farfar träffades för över hundra år sedan. Där hade de aldrig varit men kände mycket väl till omständigheterna kring detta.
Farmor och farfar träffades i Viskafors. Båda kom till ortens disponentfamilj som anställda i november 1909, farmor som piga och farfar som kusk. Efter ett år flyttade farfar till Göteborg och arbetade som hyrkusk där men de behöll kontakten och förlovade sig. 1915 gifte de sig.
Disponentvillan är riven sedan 1980-talet men platsen finns ju kvar. Ett par lokala släktforskare guidade oss. Fantastiskt roligt var det. Sådant förgyller livet för en släktforskare. Och pappa och faster var nöjda.
I år har vi ännu ganska vaga planer på ett mål för årets släktforskarsafari. Det som jag är mest nyfiken på nu är en torpgrund ganska långt inne i skogen i närheten av Bockstens mosse i Åkulla i Halland.
Torpet hette Kopparåsen och där föddes min farmors mor 1852. Det är bra många år sedan och torpet är borta sedan länge. Men det är alltid intressant att få se en plats och få en känsla för hur det kan ha varit, även om hagar och ängar förmodligen är igenväxta nu.
Dessutom har jag så mycket kvar att leta fram om min mammas släkt. Det tar ju aldrig slut.
Hembygden vurmar jag ju också för som ni vet och väldigt ofta kommer jag på platser som jag vill utforska mer, platser här omkring Helgerum där jag bor och i Västrums socken. Detta är gammal kulturbygd som varit bebodd i alla fall från bronsåldern. Kanske inte hela tiden, det vet jag inte, men bra länge.
En stig i skogen kan göra mig nyfiken. Är den kanske resterna av en gammal väg? Och vart leder den i så fall? Kanske bara till ett gammalt hygge eller en hölada. Eller till en torpgrund? Jag är mycket förtjust i torpgrunder och vägar.
Går man ut i markerna med en gammal karta i handen kan man upptäcka sådant man annars inte ser. De där hjulspåren jag sett så många gånger vid kantarellstället, de har visat sig vara resterna av en gammal väg mellan tidigare åkrar.
2016 blir ett fint historieår, det är jag säker på. Om ni andra tittar framåt så blickar jag bakåt.