Så kom den då till slut; sommaren. Och den ska pågå oerhört länge. Ja, åtminstone i några veckor till... Minns du när du var liten och hade sommarlov; visst kändes det som en evighet? Jag minns det som i går; åtta veckor att göra precis vad man ville. Sova länge på morgonen, traska upp och äta frukost på verandan och vara uppe länge på kvällen. I åtta superlånga veckor! Hösten med regn, rusk och skola låg långt borta och det enda som existerade var min bror, jag och ändlösa dagar fyllda av lek och inget som helst allvar. I princip är det likadant; skillnaden är att jag bara har fyra veckors ledighet och att jag varje år kan känna en viss stress över att jag borde hinna med en hel del.
Nåväl, den här krönikan ska inte handla om mig utan om en stor grupp människor som dyker upp så här om sommaren. De finns precis överallt; i affären, på sjukhusen, på posten, inom industrin, inom hemtjänsten, på campingen, i glasskiosken vid stranden, i klädbutikerna, ute i parkerna och på många andra ställen. Jag talar givetvis om sommarvikarierna. En grupp av människor som, i många fall, tar sina absolut första steg ute i arbetslivet. De är unga och superladdade inför sina uppgifter på sin nya arbetsplats. Kanske är de lite nervösa för att de kanske inte riktigt känner sig hemma i sin yrkesroll. Vad vet jag. Vad jag däremot vet är att i många fall har de, av naturen, inte lika lång erfarenhet som exempelvis du och jag men att de absolut vinner i längden på entusiasm. Ofta får de bara några dagars inskolning och sedan släpps de fria ute på arbetsplatserna; vakna, nyfikna och fyllda av energi.
Vi har väl alla varit semestervikarier någon gång under vår livstid och vi har väl alla någon gång yppat frasen;
– Eeeh, jag är ny här så jag vet inte riktigt hur man ska göra...
Du kanske satt där i kassan medan kassaapparaten strejkade. Ganska omgående växte kön, folk började sucka högt, trampa nervöst, himla med ögonen och titta irriterat på sina klockor. Men är man ny på jobbet så är man och då anser åtminstone jag att man är ursäktad.
För att vi vanliga dödliga ska få ta vår efterlängtade sommarsemester, vara sjukskrivna eller vara lediga från jobbet för att någonting oförutsett inträffat så ska vi vara väldigt tacksamma för att det finns vikarier som hoppar in. Så här års håller de ställningarna på våra arbetsplatser runt om i Sverige och jag är den förste att erkänna att varenda vikarie gör ett bra jobb.
Vi har väl alla varit totalgröna inom våra yrken. Precis lika gröna som sommarvikarierna, så vad gör det att det kanske tar lite längre tid för servitören på din favoritrestaurang? Är det verkligen en så stor grej att den blyga undersköterskan kanske inte är så säker på blodprovstagning? Är det hela världen om någon inte riktigt greppat det här med hur man, på mest tidseffektiva sätt, begagnar sig av en kassaapparat? Det går inte givetvis snabbare för att du blir tvärarg i kön på Willys. Drick någonting iskallt, slappna av och ha lite förståelse för din omvärld.
Ha en fortsatt bra sommar!