Nu njuter Ulla av livet

Livet har förändrats helt för Ulla Gustafsson i Ankarsrum som drabbades av sjukdomen ms (multipel sklerois) för sex år sedan.
- Sorgligt att man ska behöva drabbas av sjukdom för att förstå att njuta av livet. Det är inte bara de stora händelserna utan framför allt de små som ingår i vår vardag som har fått mig att lägga märke till livets detaljer. Jag kan finna glädje att få följa stararnas ihärdiga byggande av sitt bo eller andra ting som jag tidigare inte ens noterade, nu har jag tid och lust att se omvärlden, säger Ulla och ansiktet lyser upp av glädje.
Vid hennes fötter sitter Ide och följer matte hela tiden och på hennes axel sitter nymfparakiten Agnes. Jackrusselterriern är sju månader och den bästa julklappen som Ulla fick av sonen Jens. Flera gånger på dagen så är de ute på sina turer, Ide springande bredvid Ulla som kör sin permobil.
- Nu njuter jag av livet varje dag men vägen dit var lång. Jag kämpade emot sjukdomen i det längsta och permobilen stod ett bra tag i garaget innan jag förmådde mig att köra den. Hälsan har förbättrats sedan jag fick hunden eftersom jag nu måste vara mera aktiv. Den korta promenaden till skogsdungen med Ide utan hjälpmedel är guld värt och dessutom har jag skaffat en motionscykel för att ytterligare komma igång, säger Ulla skrattande.

Att kasta sig ut i det okända kräver mod, spontanitet och själv-
tillit. Egenskaper som är karakteristiska för Ulla som har en levnadsregel sedan barnsben "Kan själv".
Men som handikappad tvingas hon att få hjälp. En stor stöttning har hon av brodern Markko och svägerskan Anita i Ankarsrum men också av grannarna i gatan.
- Att det finns så många vänliga människor gör mig så glad, säger Ulla som själv är en glad och humoristisk person med glimten i ögat.
Impulsiv, säger hon sig ha varit alltid, men den känslan måste hon tvinga tillbaka. Som exempel nämner hon, en shoppingrunda på stan i Västervik som får bli en resa till nästa dag då färdtjänst planerar turerna.
- Så jag måste med andra ord bli impulsiv dagen innan och hoppas på att lusten finns kvar dagen därpå, säger hon och plirar med ögonen.

Ulla tar alla tillfällen i akt när det bjuds på nöjen i Ankarsrum. Som publik eller i kassan för entré då ABF är arrangör till någon underhållning. Som lokalombud för studieförbundet är hon också verksam med att få fram intressanta cirklar som kan locka intresserade
- Jag startade en cirkel för "Bruksskvaller" men den slog inte så väl ut. Tanken var att bruksbor skulle träffas och prata om brukssamhället för en dokumentation. Men det sprack.
Världen tar inte slut i Ankarsrum för Ulla. Sedan hon blev medlem i NHR (Neurologiskt Handikappades Riksorganisation) och är dessutom studieorganisatör där, så får hon vidga sina vyer på resor. Utbudet på rekreationsresorna är såväl i Sverige som utomlands. I september drar hon iväg 14 dagar till Cypern.

Familjen Kärki lämnade Uleåborg i Finland och kom till Ankarsrum år 1969. Det var Electrolux som hade värvat finska arbetare till fabriken.
- Jag ville inte flytta hit men vad hade en sextonåring att sätta emot på den tiden. Vi hittade inte Ankarsrum en gång på en karta när mamma och pappa hade bestämt sig. Min pappa och bror Esko tog sig hit och flyttade in i bostadshus på Bruksvägen och några månader senare så tog mamma mig och mina andra tre bröder med på flytten hit. Inte ett ord svenska kunde någon i familjen. Det var tufft.
Familjemedlemmarna fick jobb på fabriken och Ullas planer om att utbilda sig till lärare blev grusade. Men hon var snabb att lära sig svenska språket, då hon inte kunde med att inte begripa vad arbetskamraterna stod och tisslade om. Så redan efter ett år talade hon svenska flytande och anlitades av arbetsgivaren som tolk. På fabriken träffade hon sin blivande man.
Fabriksarbetet varade i tre år och Ulla började ett arbete som kontorist i Västervik. Efter tjugo år sadlade hon om för studier.
- Då hade jag bestämt mig för att studera till lärare. Efter tre års studier vid folkhögskola i Vimmerby och KomVux i Västervik så vikarierade jag på olika skolor i kommunen, varav det aldrig blev läst färdigt till examen.
- Det är något som jag ångrar men då blev det istället att jag la krutet som lärare på ABF-skolan i Västervik.

I dag är Ulla med hela sin själ och hjärta en äkta Ankarsrumsbo och kan inte för sitt liv tänka sig att lämna sitt brukssamhälle.

Nu njuter Ulla av livet

På gator och branta backar tar Ankarsrumsbon Ulla Gustafsson sig fram på sin permobil i alla väder.Med fulladdat batteri så kommer hon långt, närmare bestämt tre mil