Nu går flytten till Falun

I boken Tunneln skriver Göran Norström om en tunnel i jorden under Slottsholmen. Pojken Daniel kryper ner i tunneln och kommer upp i en annan tid, på 1920-talet.
? Jag hörde talas om en tunnel som ska ha gått under Gamlebyviken men det lät lite för otroligt så jag lät den sluta vid turistbyrån, berättar han.
Tunneln från 1991 är Göran Norströms första ungdomsbok från Västervik, och ingår i serien Morfar och Daniel. Två år senare kom nästa bok i serien, Smugglare. Böckerna är tillägnade hans barnbarn.
Sedan blev det ingen mer bok.
? Då var jag lite trött på att skriva, efter 23 böcker, flera radiopjäser och tv-filmer.
Men redan efter en kort tid i Västervik hade han gjort sitt avtryck i vår kulturhistoria. Han skrev pjäsen om Röde Frans och hungerupproret och regisserade den när den sattes upp i Västervik 1987. Boken Smugglare inleds med repetitionerna av Röde Frans.

Göran Norström flyttade till Västervik för 19 år sedan från Sandviken. Han lämnade då ett arbete som kulturredaktör på Gefle Dagblad efter många år som journalist.
Sandviken är hans hemort och där började han arbeta som lokalredaktör. En av hans böcker handlar om en lokalredaktör där, Pukevind och honung. Det är den bok han tycker är den viktigaste för honom själv.
? Den har jag tillägnat byarna runt Sandviken. Där skriver jag om en fest som hålls i augusti varje år. Efter det blev det tradition i sex år att en skådespelare läste ett stycke ur boken varje år på festen och jag och Bosse var med och spelade.

Bosse, det är hans kompis Bosse Tigrén, jazzmusiker. Han bor i Hofors utanför Falun och det är till Falun som Göran Norström nu flyttar. Flyttlasset går i helgen.
? Jag kommer närmare barn och barnbarn nu, de bor i Gävle. Det är därför jag flyttar. I Falun har jag mycket kvar att upptäcka.
Han talar också mycket om vännerna han fått under åren i Västervik: Erik Elfström, Per Johansson, Göran Wignell som gick bort för några år sedan, Lennart Ackling, bröderna Rais.
Bäste vännen här i Västervik blev från början Ulf Klasén, konstnär, och som avled i cancer 1993.
? Vi frilansade ihop för VT och gjorde porträttserier och reportage om bakgårdarna i stan. Han var en verklig vän.

För tio år sedan ungefär började Göran Norström måla i stället för att skriva.
? Jag målade i ungdomen och gick i målarskola då. När jag tog upp målandet igen då blev jag välkomnad som konstnär, jag hade flera separatutställningar, både här i Västervik och på annat håll. Det var så roligt att måla igen.
I hans målningar syns inte mycket av Västervik, de har snarare abstraktioner eller det norrländska landskapet som motiv.

Däremot har han åsikter om Västervik efter 19 år i stan:
? Man kunde gott göra centrum bilfritt. När jag flyttat hit och upptäckte att saluhallen stod tom tyckte jag man skulle gjort ett kulturcentrum där. Gruvområdet i Gladhammarstrakten borde man göra mer av som besöksmål.
? Västervik har fantastiska omgivningar men jag har aldrig varit riktigt god vän med havet. Jag är inlandsmänniska, jag gillar tjärnar, bäckar och åar mer än havet.
Nu återvänder han till inlandet.

Nu går flytten till Falun

Göran Norström lämnar Västervik efter 19 år.