Påsken är över oss som en vild flamenco. Konsumtionshetsen är givetvis allestädes närvarade; det är ulliga (och supergulliga) kycklingar, mat, påskkärringar, mer mat, påskägg som, till bristningsgränsen, är fyllda med choklad och påskris med färgglada fjädrar i precis överallt. Det är trevligt och gult vart man än vänder sig.
I och med att jag är något av en agnostiker betyder inte påsken så mycket för mig personligen på det rent andliga planet men det är ju alltid lika gott med mat och trevligt sällskap...
Påsken markerar även att våren, på allvar, är i antågande och det är så klart en årstid jag kan uppskatta på många sätt och vis. Förr i världen jobbade jag alltid med skogsplantering varje vår och såg, på så sätt, vårens alla nyanser. Allt ifrån april då ett tunt lager av frost kunde täcka marken till den ljuva maj med sin brännande sol och försommarvärme. Naturen som, likt en fågel Fenix, reste sig ur sin vinterdvala. Jag gick runt på ett kalhygge, lyssnade på P3 Christer och gnolade för mig själv. Medan jag gick där såg jag hur naturen, bokstavligt talat, förändrades inför mina ögon.
Numera brukar jag dock inte se skiftningarna på samma sätt. Det är möjligt att jag, på väg hem från jobbet, noterar att det är något ljusare och att måsarnas skri är mer påtagligt men det är inte så mycket mer än det. Det blir så när man jobbar inomhus hela dagarna. Men sedan exploderar det; och det är den där första grönskan som nästan bländar mig. Den där friska luften som doftar klorofyll och gör mig alldeles vimmelkantig. Det är då även du och jag tinar upp och ler för att vi kan och vill. Vi vandrar rakt ut i naturen där havsvattnet luktar salt och vinden viner genom granarna.
Perkulator-kaffet vi har med oss i termosen doftar starkare (och smakar bättre) medan vi brer ett pinsamt tjockt lager av Philadelfiaost på tunnbrödet. Vi drar ett djupt andetag och känner hur våren söker sig ner i lungorna och vidare ut i blodet. Vi lägger oss raklånga på mossan och kikar upp på alla molnen som driver förbi över våra huvuden. Fantastiskt!
En annan doft som bergsäkert grundmurar vårens ankomst är att det börjar dofta grillning överallt. Vart man än går stiger röken från trädgårdstäppor och den där lite fräna lukten lägrar sig över kvarteret. Det här intresserar mig synnerligen; folk plockar fram, och skryter gärna oförblommerat om, den nya grillen; ett monstrum av teknik rullas högtidligt ut på gräsmattan inför imponerande familjemedlemmar och grannar. Egenkomponerad grillolja, grillvantar och kol följer snart efter och sedan är tävlingen ett faktum. Potatissallad, lådvin, öl och snacks hör givetvis till. Vi äter, dricker, umgås och skrattar lite för högt. Vi glömmer så klart inte bort tjocktröjan för "än kan man inte gå utan strumpor och skor”. Vi sitter på filtar och huttrar under ändlösa lager av fleecefiltar och luvjackor. Visst, maten blir kanske lite för hårt grillad och ett par gnistor från grillen förvandlar oss nästan till eldbollar men vad gör det; det är ju vår!