Häromdagen samt en stor del av kvällen tillbringade jag i tvättstugan. Föga upphetsande eftersom jag inget annat hellre ville än återvända till min bok jag precis har börjat läsa. Boken heter ”Historikern” av Elisabeth Kostova och är en hittebok från min ”gamla” tvättstuga.
En förklaring är så klart på sin plats; där jag bodde förut pågick en sorts privat bytesmarknad. Det hela var mycket enkelt; man tog gamla prylar, kläder, böcker (samt högst eventuellt ålderstigna släktingar) som man av en eller annan anledning inte ville ha kvar i sitt hem, lade dem i en stor trälåda i tvättstugan. (På det sättet gjordes naturen en stor tjänst genom att inte kasta bort dem). Sedan plockade man med sig någonting annat som man ville ha från trälådan; tidskrifter, leksaker eller böcker. Det fanns även kläder i lådan att byta till sig men det kändes lite fånigt att ta med sig en stickad tröja med älgmotiv. Älgar har aldrig varit min stora passion. Vare sig i verkligheten eller som tröjmotiv.
Nåja, tillbaka till huvuddelen om vad den här texten ska handla om; tvättstugan i allmänhet men framförallt de spårlöst försvunna strumporna i synnerhet. Jag har alltid undrat över var strumporna tar vägen. Du vet säkert vad jag talar om här; du står i tvättstugan efter en evighetslång tvättsession och står nu inför den där monumentala uppgiften att vika ihop all tvätt.
Det är någonting som är mer tråkigt än att se på när färg torkar men du gör det eftersom att det, när allting kommer omkring, är en ganska bra grej. Där och då upptäcker du till din stora fasa någonting som får krig, svält och världsomfattande epidemier att framstå som lugna hemmakvällar; det fattas tvätt! Och inte vad som helst. Det fattas strumpor. Var tar de vägen?
Jag misstänker att tvättmaskinen helt sonika hyser ett svart hål som käkar strumpor. Nu var det länge sedan det hände men hur många gånger inträffade det inte i Oskarshamn, Nyköping, Mönsterås, Malmö, Norrköping och överallt annars där jag tvättat mina kläder?
Jag misstänker starkt att det hela börjar redan i tvättkorgen. Jag kan tänka mig att snacket går ungefär så här bland strumporna:
– Nej, vi hör inte hemma här. Det känns fel. Kom igen, låt oss söka lyckan i fjärran land. Let's make a break for it! Vem är med mig?! När det sedan är dags att tömma tvättmaskinen klistrar sig en strumpa desperat mot kanten för att inte bli hittad. Atmosfären är laddad och spänningen stiger. Det är oerhört nervpåfrestande för strumpan att sitta där upptryckt mot väggen och endast ha sig själv att lita på. Det hela kan liknas vid ”The Great Escape” i tvättmaskinsmiljö helt enkelt. Strumpan noterar med tillfredsställelse att den undgått att bli hittad och nu väntar the sweet taste of freedom! Men vad händer sedan? Påbörjar strumpan suspekt aktiehandel i Åkersberga, taxiverksamhet i Linköping eller söker den asyl i en annan, för den en helt främmande, strumplåda?
Personligen tror jag att strumpan liksom krälar iväg, syr på knappar till ögon och börjar ett nytt liv på en dockteater någonstans långt, långt borta.