Den 18 juli inleds Skärgårdsfestivalen med rodden från Hasselö in till Fiskarehamnen. Det har fått Christer Uldén i Gunnebo att plocka fram några gamla bilder ur sin samling, som en liten påminnelse om hur det en gång var.
På båda bilderna är det mycket folk i rörelse. Det är full kommers. Skärgårdsbefolkningen har klätt upp sig inför statsbesöket. Gubbarna har tagit på sig bästa kepsen eller rent av en liten kubb. Damerna har hucklen runt huvudet. I stan sålde de sin fisk och fyllde på sina förråd med andra varor.
Torgdagarna var viktiga. Så när Västerviks-Tidningen, eller möjligen Westerwiks Weckoblad, skulle meddela om en liten ändring i handeln, blev en och annan västervikare förbryllad. Det är ett av Nisses mer underhållande spratt i spalterna, kan vi tycka i dag.
Så här skrev tidningen: Om onsdag är det torsdag istället för på fredag...
Är ni med? Det skulle naturligtvis vara torgdag.
På den äldre bilden kan man i vänsterkant se att det finns en mjölaffär bland annat. I det större huset intill fanns firman Welin & Co. Welin sålde garn, manufaktur- och diverse annat.
Handeln med fisk skedde i stor utsträckning ute i det fria. Det fortsatte man med även sedan Saluhallen stod färdig 1911 i kvarteret Fläsklösa! Fiskavdelning var ganska liten inne i Hallen, bara ett par stånd.
Men annars var det ett 40-tal försäljningsstånd som trängdes om utrymmet. Dessutom innehöll byggnaden köttbesiktningsbyrå, steriliseringsrum, vaktmästarbostad och ett lite kafé och lite annat.
När Saluhallen stod klar blev det strängare regler för livsmedelshantering. Det var det inte längre tillåtet att stycka kött ute på torgen!
På de båda bilderna kan man se att det inte bara var handeln som utvecklades. De gamla roddbåtarna och segelökorna på den äldre bilden hade fått ge vika för den nya tidens innovationer. På bilden med Saluhallen kan man se att många båtar har fått motor, säkert många tändkulemotorer från Bröderna Nilssons Mekaniska Verkstad på Smedjegatan. Det gjorde livet lite lättare för skärgårdsbefolkningen när det skulle in till stan för att uträtta sina ärenden.
Källor: VT:s julnummer 1911. VP:s helgläsning 1948 och Sven Kjellgrens bok Sekelskiftets Västervik.