Minnesord
En av Västerviks och golfklubbens mest färgstarka personligheter, Göta Svensson, har gått bort. Vi är många som minns henne med stor glädje.Varje torsdagsmorgon under golfsäsongen såg vi henne envist trampande på sin cykel på väg till pensionärernas golftävling. Vädret verkade inte kunna hejda henne, inte heller tillfällig ohälsa eller bristande ork. En runda på golfbanan tycktes fungera som ett livselixir för henne. När hon slutade komma förstod vi att hon var mycket allvarligt sjuk. Och nu är hon borta för gott.Göta var mycket pratsam, en egenskap som kan vara en dödssynd för den som tar sitt golfspel på blodigt allvar. Jag vill inte säga att Göta inte tog sitt spel och sina tävlingar på allvar, för det gjorde hon, men hon insåg också att spelet var en lek, ett tillfälle till god motion och till att få umgås med trevliga människor i vacker miljö. Det känns mycket sorgligt att aldrig mer få gå en runda med henne. Sjätte hålet är för mig ett hål där jag vet att Göta gjorde en birdie en gång, och var omåttligt stolt. Vi som inte gör så många birdies vet precis hur det känns.Jag skrev att Göta pratade mycket, men vad det än handlade om så sade hon aldrig ett ont ord om någon människa, och det kan man inte säga om många. Vi kommer att sakna Göta.
Så jobbar vi med nyheter