Minnesord

Staffan Johansson. I den tiden när julen lyser i alla fönster får vi budet att Staffan har gått bort. Svårt att ta till sig att en god vän är borta för alltid. Vår vänskap föddes på femtiotalet när somrarna var långa och varma, badbyxorna hängde alltid på cykelstyret och livet lekte. Men du hade något mer som vi andra inte hade, din kamera som alltid hängde med och jag minns ditt mörkrum i jordkällaren i Fårkullen i Aleglo.
Kameran och ditt fotointresse blev också det som styrde ditt liv. I Malmö på Kvällsposten fick du hela världen som arbetsplats, men glömde aldrig oss här hemma, som du sände små hälsningar från alla håll i världen. På senare tid har delar av det gamla pojkgänget återuppstått och träffats sommartid, då har du varit medelpunkten med dina gamla pappersbilder som du gjort om till dia. Skratten var många och hjärtliga när vi mindes tillbaka. Nästa träff var planerad till sommaren 2007 och jag vet att du redan börjat sortera ut nya bilder som du skulle visa. Men du fick inte va med oss längre, du har de senaste åren kämpat emot men till slut fick du ge upp för alltid. Vi är många som saknar dig och som tänker på din Inger.
Vila i frid Staffan. Tack för att jag fick vara din vän.