Minnesord
Per-Gunnar "Pege" Gustavsson har avlidit.
Foto:
Han var född i Västervik och började i sin faders, Gunnar Gustavsson, målerifirma 1937. Åren 1945-1946 arbetade han i en målerifirma i Stockholm varefter han återkom till Västervik och åter inträdde i rörelsen som han övertog 1960.
Det var mer än en byggnad som målades av Gunnar Gustavsson AB under "Peges" ledning bland annat sjukhus, skolor och många privata fastigheter i Västervik och dess omgivningar.
Det är inte fel att påstå att Per-Gunnar Gustavsson var en renlevnadsmänniska. Redan i unga år kom han med i nykterhetsrörelsen, först i ungdomslogen Frid och Lycka, och därefter i SGU, logen Tjust av IOGT. och MHF. Tempelriddarorden tillhörde han sedan 1947 och Frimurarlogen Eystrasalt sedan 1954. I Västerviks församling var han bland annat ordförande i kyrkogårdsnämnden.
Ett annat stort intresse för "Pege" var idrotten, inte minst bowlingen där han var både ordförande och sekreterare i BK Vesta. Där skaffade han sig också många vänner genom alla år. Ishockey låg honom också varmt om hjärtat. Under åren 1972-1974 var han ordförande i nybildade Västervik IK. Jag var coach i VIK på den tiden, och fick uppleva "Pege" inifrån. Riktigt nöjd var han när Gamla Tre Kronor kom till uterinken och han efter matchen arrangerade bankett på Hjortenbaden. Kronorna vann, men på banketten påpekade Rolle Stoltz att "Vi är mycket bättre i dimma".
"Pege" hade ishockey i släkten. Mågen Håkan Johansson var duktig högerforward i A-kedjan, men hans son Fredrik var ännu bättre, svensk mästare med Luleå! Då var morfar "Pege" mallig och pratade hockey med alla ute på stan.
Ett annat oförglömligt minne för "Pege" var kvalresan till Mariestad 1992. Han var ensam Västervikare på läktaren bredvid hemmasupportrarna när Jonas Widmark avgjorde matchen 15 sekunder in på första förlängningen.
"Å så skönt det var att vända åter hem", skrev "Pege" i VIK:s jubileumsbok. Nu har han alltså rest till ett helt annat hem.
Så jobbar vi med nyheter