Mia Engberg vill ge röst åt förorten

Regissören Mia Engberg är tillbaka med en ny dokumentärfilm.
"165 Hässelby" är hennes berättelse om förorten.
- Jag ville visa upp dom som inte får synas eller höras, säger hon.
I över tio års tid har regissören Mia Engberg tänkt på att göra film om förorten. Efter två års jobb, varav ett års filmande, är hon nu klar med "165 Hässelby". Hennes mål med filmen var visa upp de som inte får en riktig plats.
- Jag ville ge upprättelse. Jag ville också skildra den här känslan av att söka en plats i ett samhälle där man inte har någonting att säga till om, säger Mia Engberg.

Lika mycket som "165 Hässelby" är hennes bild av förorten är det en berättelse om fyra unga personer. Filmen handlar om 13-årige Frazze, som fått diagnosen adhd och blivit utkastad från skolan, och 21-årige Julio, som kom till Sverige från Chile för fem år sedan. En tredje person är graffitimålaren Dino, som egentligen heter någonting annat.
Mångsysslaren Ayesha, skildras i filmen som den positiva kraften. Trots motstånd kämpar hon ständigt vidare för att få saker gjorda. I filmen tar hon upp kampen med de lokala myndigheterna för att kunna arrangera en musikfestival på torget i Hässelby.
Hon gråter varje gång hon ser filmen.
- Det skildrar så väl den här kampen. Man kämpar och kämpar för något positivt och det är den som alltid får mest motstånd, säger Ayesha Quraishi.
Hon har märkt på reaktionerna efter filmen att kommentarerna ofta handlat om Hässelby som det utsatta området. Men personligen känner hon sig inte utsatt.
- Man kan ta sig vart man vill i alla fall, fast det blir lite mer av en kamp. Jag känner mig inte som en del av klyschan eller bilden av den svartmålade förorten. Jag försöker bevisa motsatsen.Fotnot: 165 i filmtiteln står för de tre första siffrorna i postnumret för Hässelby.