Mellan skola, får och Frankrike

I Älmarsrum i Hallingebergs socken har Karin sin fasta punkt i tillvaron, sin arbetsdag tillbringar hon på Gamleby folkhögskola och när hon vill leva ut sin franska sida reser hon och hälsar på medlemmar av den familj hon har i Frankrike.
Det är nu 40 år sedan hon kom till familjen Bourmeyster första gången.
- Jag fick en termins paus från gymnasiestudierna, berättar Karin. Orsaken var att jag helt enkelt hade "gått i väggen". Jag hade haft lätt för mig under de första åren på läroverket och när det inte längre gick av sig självt med studierna orkade jag inte med. Jag har alltid varit av naturen lat.

Karin skulle först använda sin sabbatstermin för att resa till USA, men fick rådet att istället åka till Frankrike. Genom en klasskamrat fick hon kontakt med en familj som skulle byta aupairflicka.
- Den jag ersatte hette också Karin, hade långt blont hår och rökte Marlboro, precis som jag, så familjen jag kom till fick uppfattningen att det var så alla svenska flickor tog sig ut.
Familjen bestod av far, mor och tre barn. Karins arbetsuppgifter var att ta hand om barnen och hjälpa till i hushållet. Ersättningen bestod av mat, logi och 100 kronor per månad. Att maten i Frankrike är alldeles speciell märktes tydligt på Karin som gick upp 10 kilo under de sju månader hon var där.
- Jag trivdes mycket bra från första stund och längtade inte hem en enda gång. Vid hemfärden fick jag löfte att komma tillbaka sommaren därpå, vilket jag också gjorde.
Vid återkomsten till Västervik fick Karin gå om ett år. Franskan klarade hon förstås galant och det är det språk som hon allt sedan dess tyckt mest om. Det finns de som varit med henne i Frankrike som säger att när hon börjar prata franska byter hon inte bara språk utan också temperament och personlighet.

Engelska är annars Karins huvudämne som lärare. Hon undervisar också i spanska och i svenska för studerande med läs- och skrivsvårigheter.
Sin blivande man Björn träffade hon också genom sina franska kunskaper, de gick samma årskurs på läroverket och han bad om extralektioner, och på den vägen är det.
- Ja, jag tyckte aldrig att han blev riktigt fullärd så jag såg till att det blev förlovning på vår gemensamma studentdag.

Karins dröm har alltid varit att få bo på landet. Barndomens bekymmersfria somrar på en ö i Västerviks skärgård hade gett henne bilden av ett idylliskt liv nära naturen. Det första steget för att förbereda sig för lantlivet blev en termin på lanthushållsskola.
Det skulle sedan ta några år, med universitetsstudier i Linköping för både henne och maken Björn, innan drömmen om livet på landet kunde förverkligas.
- Vi flyttade in i Björns föräldrahem i Älmarsrum 1974. Jag visste ju inte riktigt hur jag skulle bli emottagen som stadsbo och akademiker, men det visade sig ganska omgående.
- Vi flyttade in den 20 december och dagen efter kom den dåvarande kantorn i Hallingeberg, Sven Carlstedt, och ringde på. "Jag har hört att du kan sjunga och vi behöver förstärkning i kören till julottan. Kan du komma?"

Det blev sedan 15 år i Hallingebergs kyrkokör. Livet på landet har Karin alltid trivts med även om det inte varit lika lättjefullt som under barndomssomrarna. Med stort hus, trädgård, och för tillfället 36 tackor och 52 lamm att sköta, jämsides med arbetet på Gamleby Folkhögskola så lider hon aldrig brist på sysselsättning.
- Jag gör så gott jag kan, säger hon, fast jag har ofta dåligt samvete för saker som inte blir gjorda. Som jag sa så är jag egentligen av naturen lat. Efter pensioneringen har jag tänkt att få bestämma över min egen tid, kunna njuta av naturen, sy, läsa och vara med barnbarnen, så jag blir lite bekymrad när jag hör att det är först efter pensioneringen som man får riktigt ont om tid.
Men med sju år kvar till dess så har Karin ännu mycket kvar av sin lärargärning. Att den, även i fortsättningen, kommer att vara förlagd till Gamleby folkhögskola är hon ganska säker på.
- Jag har arbetat där sedan jag blev färdig lärare och alltid trivts bra med det. Att undervisa människor med så skiftande bakgrund och ålder som det finns på en folkhögskola innebär många givande möten.

När vi skiljts, efter flera trivsamma timmar i Råbockängen, utgården där Gunnarssons har sina får, funderar jag på om det där hon sagt om "lat av naturen" verkligen kan stämma. Jag vet att hon går upp i ottan för att hinna med fåren innan det bär iväg de två milen till skolan i Gamleby. När det sedan blir helg tar hon och maken gärna del av det rika kulturutbudet i kommunen varvat med "under veckan uppskjutet arbete på gården". Under den gångna vintern har Karin också hunnit med att utbilda sig till auktoriserad guide på främmande språk.
Så har Karin Gunnarsson en lat sida så gör hon allt för att den inte ska märkas.

Mellan skola, får och Frankrike

Född och uppvuxen är Karin Gunnarsson i Västervik, pappa var språklärare på läroverket och mamma var hemmafru med många kulturella intressen.