Med grävmaskinen som arbetsplats

Vilka personer som hamnar i den här porträttserien kan ibland vara mycket slumpartat. Jag hade valt ut ett "offer" som jag kontaktade på mobiltelefon. "Nej, du har ju skrivit om min fru Karin det får räcka", blev svaret. Vid ett sådant besked brukar jag kräva ett bättre förslag och jag fick ett omgående. "Du kan skriva om Lasse Claesson, han sitter här i sin grävmaskin." Telefonen räcktes över och med en bullrande grävmaskin i bakgrunden framförde jag mitt ärende. Lasse, som är en snäll och välvillig person, tackade ja utan att veta riktigt till vad. När det var dags för intervju fick jag åka ut och söka upp honom på vägen mellan Blackstad och Almvik där han höll på och grävde vägdiken. En knapp timma fick jag på mig för frågor och svar. - Det är lite jäktigt som du förstår, jag är ju mitt uppe i karriären, säger han med ett smittande skratt som är ett av hans kännetecken. Karriären påbörjade han för 42 år sedan när han köpte sin första grävmaskin. - Jag hade gått sju år i läroverket i Blackstad och sedan arbetat lite med jordbruk och på sågverk när jag bestämde att det var dags att bli min egen. Intresset att köra maskiner fanns förstås och jag hade kört en del, men det mesta har jag lärt mig varefter. Det var inte så noga på den tiden, och att gå på skola och lära sig var det aldrig tal om. Efter ett år blev hans bror Alf delägare i firman och i dag har man elva entreprenadmaskiner av olika slag och tolv anställda. Deras goda rykte i branschen är välkänt och uppvisningen de gjorde när Västervik vann SM-finalen i speedway har gått till historien. Inför en mångtusenhövdad publik förvandlade de en leråker till en fullt brukbar bana på rekordtid. Förutom att köra grävmaskiner har Lasse också ägnat sina två flickor mycket tid. - De ville vara mesta tiden hos mig när min fru och jag skildes. De var bara fyra och sex år då så det blev några jobbiga år. Jag tog dem till dagmamma tidigt på morgonen innan jag åkte till mitt jobb. Jag hade mina föräldrar nära så de fick förstås ställa upp en hel del En av döttrarna har gått i pappas fotspår är i dag sprängarbas i Stockholm, numera med egen firma. Det är inte utan stolthet som Lasse berättar att hennes tidigare chef sagt att han kan skicka henne på vilka jobb som helst utan problem. Den andra dottern har valt ett helt annat yrkesområde och håller på att vidareutbilda sig till förskollärare efter flera år inom barnomsorgen. - Det är roligt när det går bra för barnen och skoj med barnbarn, konstaterar Lasse. - Lisas femåring Oskar har nog fått intresset för maskiner i blodet. Sist han var på besök satt han en hel dag och åkte med mig i grävmaskin och dumpers. På kvällen konstaterade han att: " Jag ska flytta från Stockholm till dig morfar." Flytten kommer i så fall att gå till Grindebo där Lasse bor på gården som hans far köpte på 30-talet. Dottern Ann- Sofie bor också där med sin familj och de bedriver jordbruk i mindre skala. - Det är som på stora gods, vi har olika ansvarsområden, dom sköter djuren, ett 20-tal stutar, och jag ser till att det blir foder skördat. Jag har pappas gamla maskiner kvar så det är inte så modernt. Den största fördelen med att vara grävmaskinist tycker Lasse är att han har sin frihet och får flytta på sig ofta. - Jag kan bara vara tre månader på varje ställe. Skulle jag tvingas att stå på en industri skulle jag rymma före frukost, konstaterar han. Bildtext: Hytten på en grävmaskin är Lasse Claessons vanligaste arbetsplats.

Med grävmaskinen som arbetsplats

Lars Claesson i Blackstad kör grävmaskin. Han gillar friheten i sitt jobb.