Med bilen som arbetsplats
Slumpen gjorde att 27-åriga Richard Landqvist från Västervik blev taxichaufför för sju år sedan. I dag äger han tre taxibilar, är delägare i Västerviks taxi AB och har två heltidsanställda och flera extra förare i den firma han driver.
Alltid glad. Som taxiförare möter Richard Landqvist dagligen olika människor och livsöden. Servicen är a och o, och glädjen att hjälpa till är det som lockar med yrket.FOTO: MATILDA AHL
Foto:
Men det negativa är långt från hela verkligheten för taxichaufförerna i Västervik. Mycket är väldigt bra också, säger Richard Landqvist och nämner mötena med människor, historierna man får höra och glädjen att hjälpa till. För som taxichaufför är just servicen a och o.
- Det är ett kanonjobb. Man får mycket uppskattning som taxichaufför, säger han.
Själv har han kört taxi i sju år. Att han i dag fortfarande är taxichaufför är mest en slump, en tillfällighet som berodde på ett telefonsamtal strax efter att han tagit taxilegitimationen.
Det hela började efter åren på handelsprogrammet på Västerviks gymnasium. Då började Richard Landqvist arbeta i olika butiker i Västervik och Linköping. När ett vikariat i just Linköping tog slut tog han beslutet att flytta tillbaka till Västervik för att börja plugga igen. För att tjäna extra pengar tog han taxilegitimation och tänkte köra taxi på ledig tid.
Men efter att bara ha kört en kort tid ringde telefonen och Richard fick erbjudande om att köpa en taxibil och bli delägare i Västerviks taxi AB. Han tackade ja, tänkte varför inte, och sedan dess har verksamheten utvecklats.
I dag är han en av åtta åkare som tillsammans äger den gemensamma beställningscentral som Västerviks taxi är.
Själv har Richard Landqvist tre bilar, två heltidsanställda och flera förare som kör lite då och då för honom.
- Vi har öppet dygnet runt, året runt, så vi har alltid behov av extrachaufförer, säger han.
Många är historierna som taxichaufförerna får höra och uppleva - allt från möten med kändisar till tragiska livsöden och personliga berättelser. Som taxichaufför har Richard Landqvist tystnadsplikt - en hederssak mot dem han kör, säger han - och kan därför inte ge några exempel.
Men visst finns historierna där, säger han. Om glada upptåg, brustna relationer och människor som råkat ut för olyckor eller sjukdomar.
- Man blir rätt tagen av det man får höra, säger han.
Arbetsdagarna är varierande. Endast mellan 15 och 20 procent av intäkterna kommer från privatpersoner - framförallt festsugna människor på kvällar och äldre personer på dagtid.
- Det här är bara en liten del av vad man sysslar med som taxichaufför, säger Richard Landqvist.
I stället ägnas dagarna också åt sjuktransporter, skolkörningar, färdtjänst och budkörningar. Skolbarn som ska till dagens lektioner, sjuka på väg till sjukhuset, företag som behöver få något levererat snabbt eller bara någon privatperson som är för trött för att själv gå till affären och köpa cigaretter eller inte orkar ta sig till pizzerian för något att äta.
- Visst händer det att folk ringer till oss och ber oss köpa ett paket cigaretter eller en pizza som dom vill ha levererat till dörren.
Det är också budkörningarna som fått Richard Landqvist att åka längst i jobbet. I förra månaden ringde en kund och ville skicka bud till Umeå. Men den resan är långt från rekordet.
- Det längsta jag åkt är till Ravensburg i Tyskland. Det är 170 mil enkel resa. Men när företag vill ha fram något akut är de beredda att betala för den smidighet vi erbjuder.
Som 27-åring och med redan sju års erfarenhet av att vara taxiförare och åkare tillhör Richard Landqvist ovanligheterna. Samtidigt pågår det en generationsväxling i yrket, när allt fler yngre ser chansen att tjäna lite extrapengar på att köra taxi på ledig tid.
Men för Richard Landqvist är tiden i taxibilen inte hela yrket. Som åkare har han flera anställda under sig och är ansvarig för tre taxibilar. Kontorsarbetet tar tid - löner ska betalas, sociala avgifter administreras och förare måste hittas till alla tider.
- Jag försöker göra det här på kvällstid. Men det är klart att det är ett krävande arbete att vara åkare. Det är inte tal om att några fem veckors semester direkt.
Därför säger Richard Landqvist att det troliga är att det inte blir mer än ett tiotal år i yrket. Sedan vill han syssla med något annat.
- Det blir inte åkeribranschen livet ut. Jag kan tänka mig att syssla med försäljning igen, något som har med kundbemötandet att göra, säger han.
Porträttet
<STRONG>Namn:</STRONG> Richard Landqvist. <BR><STRONG>Ålder:</STRONG> 27. <BR><STRONG>Bor: </STRONG>I Västervik. <BR><STRONG>Familj:</STRONG> flickvän och katt. <BR><STRONG>Fritidsintressen:</STRONG> dricka öl och försöka lära sig spela golf. <STRONG>Favoritmat:</STRONG> allt utom blodpudding och bruna bönor. <BR><STRONG>Blir glad av</STRONG>: jag är alltid glad. <BR><STRONG>Bäst med Västervik: </STRONG>människorna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!