Maria Leissner längtar hem till svenskt gråväder

- Men jag tänker i alla fall öppna paketet som kommit från mamma. För övrigt lär min 50-årsdag bli en vanlig dag på jobbet, deklarerar Maria Leissner glatt.
Även om bemärkelsedagen blir en normal arbetsdag kan jobbet knappast betecknas som särskilt ordinärt. Sedan snart fyra månader befinner sig före detta folkpartiledaren, numera ambassadören, Maria Leissner i Indonesien. Närmare bestämt i det härjade hörn av ön Sumatra som heter Aceh. Här ingår hon i AMM, Aceh Monitoring Mission, en internationell övervakningskår av 240 observatörer som EU och dess sydostasiatiska motsvarighet Asian har sammanställt.
AMM:s uppgift är att se till att det fredsavtal, som efter en 30 år lång konflikt mellan Indonesien och Aceh-provinsens separatistiska rebellrörelse GAM slöts i augusti i fjol efterföljs. Första fasen av uppdraget, som handlat om det militära tillbakadragandet och GAM-guerillans nedläggning av vapnen, är just avslutad.
- Det har gått bra, säger Maria Leissner som är AMM:s chefsrådgivare i frågor rörande de mänskliga rättigheterna. Gerillan har inte haft några problem med att lämna in det överenskomna antalet vapen som nu har gjorts obrukbara av vår personal. Och den indonesiska regeringen har dragit tillbaka den ickereguljära militär och polis som funnits här på grund av konflikten.

Efter det att Maria Leissner lämnat den svenska partipolitiken 1997 har hon mer eller mindre på heltid arbetat med internationella freds-, demokrati- och mänskliga rättighetsfrågor. Under fyra år var hon Sveriges högsta sändebud i Guatemala inklusive El Salvador, Honduras och Belize - drygt halva Centralamerika. Med mycken värme i rösten säger ambassadören:
- Det var oerhört roligt och givande att få representera Sverige i länder där det sedan 90-talet pågår fredsprocesser som vi stöttat och engagerat oss i vilket gjort att inbördeskrigen upphört och demokratin har kunnat byggas upp.
När förordnandet gick ut den sista september 2004 kände Maria Leissner inte för att åka hem till höstrusket utan passade på att göra något hon länge drömt om - arbeta för NDI. En amerikansk, ideell och obunden organisationen som bland annat verkar för att bygga upp demokratin i före detta diktaturer.
För hennes del betydde detta ett halvår i Irak.
- Det var väldigt intressant och fruktansvärt svårt och påfrestande på alla sätt och vis. Men det var roligt att kunna stanna där såpass länge att det första valda parlamentet i Iraks historia hann invigas.

När Maria Leissner i april i fjol återinträdde i tjänst på utrikesdepartementet i Stockholm hade hon börjat längta efter Sverige och hoppades få vara hemma ett par år. En kort tid efteråt ringde Sida, som sekunderar EU-projektet, och frågade om hon kunde tänka sig att åka till Aceh som chefsrådgivare för mänskliga rättigheter.
- Jag fick 24 timmar på mig att bestämma mig. Men kom snart på att det lät ju oemotståndligt intressant, skrattar Maria.
Hon har inte ångrat att hon tackade ja. Projektet har inte bara hjälpt till att stärka EU:s kompetens när det gäller krishantering. Utan också bidragit till något som med tiden kanske kan ge den europeiska unionen en mera markant utrikespolitisk profil. Något som ligger Maria Leissner varmt om hjärtat.
Den 15 mars går dock hennes kontrakt ut och hon återinträder i tjänst på utrikesdepartementet. Ambassadören kan mycket väl tänka sig att stanna hemma ett par år för att ta igen allt hon försummat när hon varit utomlands. Som att träffa dottern Saga som läser i Lund. Ett annat tungt vägande skäl är:
- Vädret. Efter fem vintrar på raken med tropisk hetta och ständigt flödande sol vore det inte fel med lite hederligt, svenskt gråväder.

Maria Leissner längtar hem till svenskt gråväder

Det blir ingen mottagning med snittar och champagne. Inte heller någon uppvaktning med ståtliga blomsteruppsättningar.