Besökte du ett arkiv på Arkivens dag den 9 november? Vi släktforskare hade öppet i forskarsalen på biblioteket i Västervik och en hel del nyfikna hittade dit. Många andra arkiv runt om i landet var också öppna.
Även de digitala arkiven höll öppet. Det vill säga under samma helg kunde man forska gratis om sådant som man annars behöver ha abonnemang för att komma åt.
Sverige är ett fantastiskt land att forska i som hembygds- och släktforskare. En imponerande stor mängd arkivdokument är digitaliserade i Sverige, och därmed åtkomliga på nätet.
Framför allt är det Riksarkivet som har hand om svenska arkiv och själva fotograferar av, indexerar och publicerar på nätet. Det finns också företag som gör sammaledes.
För oss i Tjust finns gamla handlingar på Vadstena landsarkiv. Men även där får du leta i digitala arkiv. Originalböckerna får i de flesta fall ligga kvar på sina arkivhyllor, för att de inte ska slitas ut.
Man ska komma ihåg att alla uppgifter från databaser är andrahandsuppgifter, inskrivna av en människa eller kanske avlästa mekaniskt. Därför kan det bli fel. Så använd sökresultatet från databasen som en fingervisning på hur du kan söka vidare, inte som din enda källa.
I de digitaliserade arkiven har jag hittat många bouppteckningar från anno dazumal. Där finns varenda liten pinal uppräknad, alla skulder och fordringar i hushållet och vilka arvingarna är. Viktig kunskap för en släktforskare.
I brandförsäkringsarkivet på nätet kan jag läsa att min dåvarande granne, baron Raab på Helgerum, för 150 år sedan brandförsäkrat sitt slott för 52 202 kronor och med specifika uppgifter om byggnadens beskaffenhet våning för våning.
Vi som släktforskar gillar ju om en gammal släkting för länge sedan begått brott och straffats för detta. För då finns det mycket att läsa i domböcker och fängelsejournaler. Har han eller hon dessutom frigivits från fängelset, där en merpart av fångarna faktiskt dog, då är det stor chans att hitta ett fotografi. Det gäller de som var fångar i slutet av 1800-talet.
På Västerviks kronocellsfängelse och kronohäkte hittar jag 23 frigivna fångar från den här tiden. Alla är män. En del ser ganska lömska ut på bild, andra ser snälla ut. Några är uppenbart märkta av fattigdom och ett hårt liv, andra verkar nästan välbärgade. Genom fotografierna kommer jag nära de här sedan länge döda männen.
Alla utom en är dömda för stölder, två av dem är ficktjuvar. En är förfalskare.
Jag undrar vad han tänkte, den 21-årige Wilhelm Larsson, när han frigavs och fotograferades 1876. Han ser lite fundersam ut. Han var ficktjuv i Linköping och hade gjort straffarbete ett år. Tre år senare frigavs han från Långholmen efter ett tvåårigt straff för ficktjuveri. Nu har han också ett större ärr på högra armen, som särskilt kännetecken.
Det här är så fascinerande. Jag sitter hemma på kammarn med min dator och tränger mig på i deras liv.
I dag önskar jag att jag hade valt att bli arkivarie i stället för journalist. Det är ju det roligaste som finns, att rota i gamla arkiv.