Mångsysslare utan gränser
Åke Zetterberg drar inte så skarpa gränser mellan arbete och fritid. Han gör det han tycker är roligt.- Man ska ha roligt på jobbet, säger han.Och han återkommer ständigt till mat.
Slow Food-fantast. Njutning och kvalitet står i centrum i Åke Zetterbergs förhållande till mat. FOTO: MATILDA AHL
Foto:
- Jag tycker om mat, säger Åke Zetterberg tryggt. Jag tycker om att laga mat, och jag tycker om att kombinera mat och vin.
Kombinationen av mat och mat är också viktig - rätterna, miljön och sällskapet. Om någon liten detalj fallerar, då bli det inte bra på slutet.
- Vi borde äta förrätt oftare, tycker Åke.
Matintresserad som han är kom han i kontakt med Slow Food-rörelsen under en resa till Italien på nittiotalet. Slow Food är en rörelse som startades av journalisten Carlo Petrini 1986 i protest mot fast food-kulturens utbredning: hamburgerkedjor, halvfabrikat och helfabrikat. Den utlösande faktorn var McDonald?s nybygge på Spanska trappan i Rom. Där passerades gränsen, tyckte Petrini, och började sjunga njutningens och det mer sansade tempots lov.
- Det viktigaste är kvalitet, rätt igenom, säger Åke Zetterberg. Kvalitet på råvarorna, miljön och för människorna som producerar maten.
Hemma i Västervik har han planer på att starta en lokal avdelning av Slow Food-rörelsen redan i höst.
- Det första jag vill ändra på är skolmaten. Bort med alla halvfabrikat och servera barnen vällagad mat av råvaror som produceras i kommunen, säger han.
I sann Slow Food-anda betonar Åke Zetterberg också miljön där maten ska ätas.
- Den är viktig. Barnen behöver en lugn och trygg miljö att äta maten i.
Åke Zetterberg återkommer ständigt till ämnet mat. Men visst finns det annat som upptar hans tid och tankar. Det mesta är arbete - vad nu arbete är för något.
- Något som man gör och tjänar pengar på, försöker jag.
- Jag sitter i styrelsen i min bostadsrättsförening, och för det får jag 6 000 kronor om året. Är det arbete? kontrar Åke retoriskt.
Nja, kanske inte. Snarare ett förtroendeuppdrag. Men pengar är det ju. Var drar man gränsen, då?
- Jag skiljer inte så mycket på arbete och annan tid, säger Åke. Att det ska vara roligt är den gräns jag sätter.
Och det är mycket som är roligt att jobba med. Åke Zetterberg säljer vin till restauranger och konferensanläggningar - han håller som bäst på med vinerna till kockfestivalen på Torrön - han är delägare i två bolag som borrar efter gas och olja och han är med i ett riskkapitalbolag i Kopparberg. Men det finns ett ställe på jorden där han inte jobbar: torpet i skogen.
- Där finns ingen el och telefonen fungerar inte. Det är bara att stänga av.
Han försöker sova en natt i veckan i sitt torp, men det varierar lite med arbetsbördan. Det verkar inte bekomma honom.
- Jag är rätt bra på att koppla av, säger han.
Det händer att han gör annat också. Seglar med en kompis, träffar goda vänner.
- Jag brukar titta på lite speedway ibland ... det har ju inte med mat att göra, säger han.
Han ser lite generad ut och återkommer till maten. Västervik har många fina råvaror att bjuda på, betonar han.
- Fisk! Abborre är en av de finaste råvarorna vi har.
Snart kommer hans båda döttrar på besök från Stockholm, och då gäller det att han har laddat med abborre, det vet han.
- Får de inte abborre första kvällen de är här, då blir de osams med mig.
Åke slår gärna ett slag för lamm och annat kött, där flera lokala producenter håller mycket god kvalitet.
- Vilt har vi ju också gott om. Vildsvin, till exempel. Det är som magert fläskkött med en touch av vilt i. Det borde vi utnyttja mer.
Förtjusningen över lokala specialiteter tar han med sig när han reser. Äta ska man ju göra var man än är, och då kan man passa på att äta det som finns, resonerar Åke.
- Jag har försökt äta fisk i Texas, men det gick inte. Stek och revben är de däremot bra på.
Cirkeln i Åke Zetterbergs matfilosofi är sluten: nära smakar bäst.
Så jobbar vi med nyheter