Mångsysslare funderar på artistcomeback

- Att ha en pappa som arbetade inom kyrkan, många räknade honom som präst, påverkade nog alla oss fyra syskon ganska mycket, säger Johan när vi träffas för att kartlägga hans första 30 levnadsår.
- För mig blev skoltiden rätt så jobbig. Jag hade svårt för att hänga med, senare visade det sig att jag lider av det som numera kallas dyslexi, men som då mest likställdes med bristande vilja. "Han måste lägga manken till" och "Han är nog skoltrött" var de omdömen jag fick.

När det var dags att välja till gymnasiet blev det Valstadsskolan för Johan. Där kunde han välja bort nästan alla teoretiska ämnen och ägna sig åt det som han då var mest intresserad av: att sköta djur. Grunden till det intresset lades hos Karl-Artur Andersson på Lida gård där Johan tillbringat mycket av sin fritid. Att klippa får lärde han sig där redan vid tolv års ålder.
Efter Valstad blev det ett år på skogsskolan i Helgesbo innan Johan ryckte in i lumpen vid maskinkompaniet i Eksjö.
- Där hamnade jag i en grupp som reste runt i landet och provade ut alla fordon och övrigt materiel som försvaret skulle köpa in. Jag avancerade till chef för truppen och trivdes rätt bra med det uppdraget. Jag hade anmält mig till tjänstgöring i Bosnien och hade nog blivit kvar inom försvaret om inte en trafikolycka kommit emellan och förändrat mina villkor.

Olyckan hände en fredagseftermiddag i september -94. På måndagen skulle Johan ha reset på sitt uppdrag till Bosnien. Olyckan inträffade utanför Gamleby där en bilist körde ut för snabbt vid ett stopp och Johan genom en undanmanöver flög rakt ner i ett djupt dike. Den enda del av bilen som inte var helt intryckt var den där Johan satt.
- Det kändes som om någon hållit en kupad hand runt mig. Den skada jag fick var en förstörd nerv i ena axeln. Det blev ett års sjukskrivning med mycket sjukgymnastik och behandlingar. Numera har jag nästan inga besvär av skadan. Efteråt kan jag se att det som hände då hade en mening, min pansargrupp i Bosnien körde på en mina och flera blev svårt skadade. Det var inte meningen att jag skulle vara med där.

Vägen tillbaka efter olyckan gick via arbetsprövning på Åbyskolan och på dagis. Johan började sedan köra lastbil på Åbro bryggeri innan han arbetade två år som avbytare i Oskarshamnstrakten.
En annons om en stuntmanskola i Uppsala kom sedan att bli det som gav Johans liv en ny inriktning.
- Jag hade alltid velat bli stuntman och så tyckte jag att bilolyckan hade visat att jag var något av en överlevare. Det blev fyra månader där en av lärarna hade spelat James Bonds farligaste scener.
På kursen fick deltagarna lära sig att slåss, trilla, hoppa från höjder, agera dödsskjutna och en del annat som krävs i filmvärden.

När Ölands djurpark annonserade efter artister till en MC-show såg Johan ett tillfälle att få utöva sina kunskaper.
- När jag kom ner och fick se vad det hela gick ut på blev jag ganska förskräckt. I en stor metallkula, fyra meter i diameter, skulle jag åka motorcykel. Av alla som sökte var vi till slut bara två kvar. Ingen kunde visa oss hur det skulle gå till så vi fick pröva oss fram. Det tog tre månader tills vi kommit på knepet och kunde börja våra uppvisningar.
Sedan följde en period av uppträdanden runt om i Sverige och i Norge. Publikrekordet var 25 000 personer som kom till en föreställning i Norge. De båda artisterna blev förstås populära. En timma efter föreställningen gick ofta åt för att skriva autografer och att bli fotad tillsammans med barn ur publiken.

Johan ser tiden som motorcykelartist som den roligaste han upplevt.
- Att bli omsvärmad och beundrad gav mig revansch för åren i skolan när jag inte kunde hävda mig. Och så hade vi bra betalt. Vi hade erbjudande att åka till Japan och uppträda, men då skulle jag bli pappa och det kändes viktigare.
Johan har nu planer på att bygga en egen "kula" och återuppta livet som motorcykelartist. Under tiden som de planerna tar form går han inte sysslolös. När han inte klipper får, kör djurtransporter eller installerar pelletsbrännare så drygar han ut tiden med att vara deltidsbrandman, kyltekniker, scoutledare, filmmaskinist och fastighetsskötare i IOGT-lokalen.
Det är lätt att tro honom när han säger att: "Skulle jag haft betalt för allt arbete som jag gör ideellt hade jag nog varit miljonär nu."

Mångsysslare funderar på artistcomeback

Även om Johan Tildemyr just nu bor i Östergötland har han sina rötter i Gamleby. Där förknippas namnet Tildemyr främst med pappa Lennart som arbetat som diakon i församlingen under många år.