Louise Andersson flyttade till Västervik från grannkommunen Oskarshamn 2017.
– Moa och jag kompletterar varandra bra. Vi är småbarnsföräldrar båda två, och tycker att det är värdefullt att kunna dela på ansvaret, säger hon.
Att bli franchisetagare kändes som rätt steg att ta nu, förklarar hon:
– Jag har jobbat så pass länge som mäklare och hela tiden inom Fastighetsbyrån.
I dag arbetar tio personer i företaget, sju mäklare, en fotograf och två koordinatorer.
Louise och familjen flyttade till Västervik från Oskarshamn för sex år sedan ungefär.
Det var i samband med att Louise make Andreas Andersson som är krögare tagit över bowlingrestaurangen, Kingpin, i Västervik tillsammans med två vänner.
En pendlingstillvaro kändes inte aktuellt så Louise sökte och fick jobb i Västervik.
Att hon överhuvudtaget fick upp ögonen för mäkleriet var slumpartat.
Efter att ha sökt sommarjobb på Swedbank i Kalmar, men inte fått vikariatet, blev hon kontaktad av Fastighetsbyrån i lokalen bredvid. De var i behov av semestervikarier och hade fått Louises namn av banken.
– Det blev en rolig sommar. När jag ändå så småningom fick chans att prova på att arbeta på bank kände jag att jag ville tillbaka till Fastighetsbyrån. Jag tyckte att det passade mig bättre.
2009 började hon plugga i Malmö och två år senare var hon färdig mäklare.
– Nu känns det självklart att jag är på rätt plats, och att det är det här jag ska göra.
– Det bästa med jobbet är alla människor jag får träffa. Man möter ju kunderna i så många olika situationer och skeden i livet, i roliga stunder och i svåra. När de ska köpa sin första bostad, eller i samband med skilsmässa eller dödsfall. Jag känner att jag som mäklare kan hjälpa människor och det gör mitt jobb betydelsefullt.
– Dessutom är det omväxlande, man jobbar både med juridiska frågor och ekonomi.
Louise Andersson är sedan ett par månader tillbaka delägare, franchisetagare, till Fastighetsbyrån i Västervik.
Att titta på hus är också kul – och att man får se så många olika hem, poängterar hon.
För egen del har hon en förkärlek för äldre byggnader, i synnerhet från förra sekelskiftet. Det är ett sådant hon själv bor i.
– Men det är kul med nya också. Det är inte sällan jag känner att "wow, här skulle jag kunna bo".
Händer det även att du tänker att ett objekt du ombeds förmedla inte kommer att kunna säljas?
– Nej. Allt går att sälja. Det handlar om priset, och att säljaren har rätt förväntningar i det avseendet. Det finns en köpare till varje objekt.
Hur upplever du stämningen i branschen nu, med tanke på de ekonomiskt oroliga tiderna?
– Det kändes ganska dystert i höstas måste jag säga, men känslan är att det börjar ljusna lite. Det kanske har med våren och ljusets återkomst att göra också, att man blir mer positiv och hoppfull.
– Här i Västervik är vi också relativt förskonade från glappet i förväntningar mellan köpare och säljare som man kan se på många andra håll.
Hemma hos Louise Andersson i Västervik. Med på bilden är hunden Peggy, en bichon havanais.
Louise, som delvis är uppvuxen i Påskallavik, har en mild Oskarshamnsdialekt. Men fram till att hon var åtta år gammal pratade hon inte svenska alls.
– Vi flyttade från Danmark till Sverige och Oskarshamns kommun för att pappa, som är läkare, skulle göra AT här. Tanken var alltså att vi bara skulle stanna en kortare period, tillfälligt, men vi blev kvar. Mamma och pappa trivdes.
Det gjorde Louise också när hon väl acklimatiserat sig.
– Jag minns första skoldagen i Sverige. Jag kunde ingen svenska och ville inte åka i väg med skolskjutsen, men det var bara att bita ihop, säger hon.
Språket var dock inget problem, skulle det visa sig. Hon snappade upp det fort och efter två månader ungefär pratade hon svenska obehindrat.
– Jag fick ju lekkamrater direkt och barn lär sig snabbt, konstaterar hon.
Louise har faktiskt bott i Västerviks kommun även tidigare, närmare bestämt i Gamleby. Det var under gymnasieåren.
– Jag är trädgårdsintresserad och gick på Gamlebygymnasiet, eller Valstadskolan som den hette då.
– Det var jätteroligt och passade mig bra. Jag var ganska blyg fram tills dess men utvecklades mycket under de där åren. Det var ju en stor grej bara att flytta hemifrån som 16-åring.
Vår och sommar närmar sig. Har du något speciellt som hägrar?
– Ja, vi har precis köpt en husvagn och jag ser fram emot att komma iväg på många utflykter med den. Det är så anspråkslöst. Vi köpte den förra året och har bara hunnit vara ute med den en gång än så länge. Premiärturen blev en tripp till Öland. Just nu har vi en "året-runt-plats" i Vimmerby.
Louise Andersson.
Louise Andersson, hemma i Västervik.