Bokskrivandet började i januari i fjol. I samma veva startade Kajsa även sin blogg. Meningen var, och är fortfarande, att bjuda in intresserade att följa en professionell författares skrivarprocess och vilka våndor som finns.
Att det tär att skriva en bok finns det många författare som vittnat om. Trots detta väljer de flesta att sätta sig där igen och igen.
Vad är det som får dig att göra det?
- Dels för att skrivandet är det roligaste jag kommit på att göra. Dels är det en stark inre drift eller vilja. När det kommer en historia till mig så kan den trycka på liksom: "Nu får du skriva mig". Då är det som att man ingår ett avtal, och då backar man inte ur efter halva.
Om det blir några fler avtal ska lämnas osagt. För Kajsa finns det inget mål med att fortsätta producera böcker bara för att. I stället är det lusten som styr, berättar hon.
Det var också den som en gång fick henne att läsa språk och intressera sig för den ryska kulturen, och som också förde henne vidare till Säpo och arbetet med kontraspionage. När det blev tråkigt svängde hon 180 grader och började jobba för tv och radio. En före detta pojkvän som var involverad i radioprogrammet Hassan frågade om hon kunde vara med eftersom det saknades tjejer. Kajsa nappade och tillsammans startade de Röster i Radio.
- Jag gillar att spela teater och formulera mig. Där började det, sen gick det vidare.
Vissa program har varit mer långlivade än andra. Fortfarande är hon med och tävlar i lördagsprogrammet På minuten i P1. Och sedan i höstas håller hon i den egna talkshowen Ingemarsson i P1.
- Mitt uppdrag är att jag ska göra personliga program utifrån mitt universum. Jag tänjer lite på verkligheten eftersom jag tycker att det är spännande, förklarar hon.
Reaktionerna har varit många. Vissa är mycket positiva, medan andra retat sig på programmet:
- Dit hör dem som alltid tycker att verkligheten ska kunna förklaras och bevisas. Jag har inte så mycket till övers för dem som tror sig sitta på sanningen.
Hur framtiden kommer att bli vet hon inte, men en liten rastlöshet har gjort sig påmind. Och inget är för främmande.
Den som råkade rida islandshäst i Sörmland i höstas, och tyckte sig känna igen den som red i täten som den välkända författaren från Stockholm, hade antagligen Kajsa som turledare.
- Jag hade ridit där flera gånger och fick därför frågan om jag kunde tänka mig att hålla i några turer och tackade ja. Jag har ingen prestige. Är det roligt så är det roligt, punkt slut.