Lindö är fasta navet i till varon

Det är på lilla Lindö utanför Horns udde, Västervik, som Björn Westeson har sin utsikt. Ett par tre steg från köksdörren ser han Idöfjärden med alla kobbar och skär. Han känner landskapet in i detalj för det är Lindö som är den fasta punkten i hans tillvaro. Här har han varit sedan barnsben och här tillbringar han så mycket tid som möjligt året runt.Hans framsynte farfar, som var trafikchef på NVHJ (järnvägen), köpte Lindö och det har varit familjens samlingsplats genom åren.- Jag har alltid sökt mig till Lindö, berättar Björn Westeson. Här har jag fått perspektiv på saker, när man är mitt i smeten är det lätt att bli enögd.Efter barnaåren i Västervik och gymnasiet i Norrköping läste han teatervetenskap på Stockholms universitet och mitt uppe i arbetet med en avhandling om Riksteatern fick han jobb som kultursekreterare i Sundbyberg.- Där hade kommunen just dragit upp riktlinjer för en ny kulturpolitik som jag skulle vara med att genomföra. Jag hamnade mitt i smörgropen, tyckte jag.Efter några lärorika år blev han teater- och danshandläggare på Svenska institutet där han senare blev chef för hela kulturavdelningen under ett drygt decennium.- Jag reste mycket både inom och utom landet. Ett sådant jobb kräver att man har koll på vad Sverige har att erbjuda och med Sverige menar jag hela landet. - För mig var det också naturligt att se hur Sveriges internationella kulturutbyte såg ut. Det visade sig vara väldigt ensidigt. Västeuropa, USA, Syd- och Mellanamerika och Afrika söder om Sahara dominerade. Utöver det var det nästan ingenting. - Den arabiskt muslimska världen fanns inte med, det fanns nästan ingenting från länderna runt Medelhavet och ändå kom en stor del av invandringen till Sverige från just dessa länder. Björn Westeson inledde ett långsiktigt arbete med att stimulera nyfikenheten på kulturen i den delen av världen. Genom många resor i Jordanien, Syrien och Libanon bland annat så fick han ett grepp om utbudet.- Det värsta var att nästan alla vi mötte visste någonting om Sverige och svensk kultur medan vi inte visste ett smack om kulturen arabvärlden. Här fanns det väldigt mycket att bita i, inte minst när det gällde att leta upp artister och konstnärer från den delen av världen som var bosatta i Sverige. Det kunde handla om världsartister som förde en helt anonym tillvaro i en svensk förort. Fortfarande är vi dåliga på att ta vara på den här möjligheten.Björn Westeson är en mycket engagerad person med en otroligt bredd som har lätt att uttrycka sig och som färgar sin berättelse med otaliga exempel och anekdoter från sitt innehållsrika liv. Med hans erfarenhet var det inte konstigt att han fick leda kulturministerns kommitté "Forum för världskultur" som under två år arbetade fram ett betänkande ("Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden"). - Det var en spännande tid och på så vis kunde jag vara med och bidra till samtalet kring de här frågorna. Ett bidrag till den diskussion som ständigt måste pågå.Även om det inte blir några sekundsnabba resultat så är Björn Westeson en orubblig optimist.- Nu talas det så mycket om främlingsfientlighet men vi får inte fastna där. Vi måste lyfta blicken istället. Världen är på väg till oss vare sig vi vill det eller ej och det ger oss otroliga möjligheter som vi måste ta till vara.Så ger han ett exempel igen, om när han ensam organiserade kulturprogrammet kungaparets besök i Moçambique år 1998.- Kontakterna med kulturministeriet i Maputo skötte jag mestadels från Lindö med hjälp av fax och e-post. Det är bara ett exempel på alla möjligheter vi har idag.Lite rastlös är han nog för snart bytte han jobb och hamnade på Riksutställningar, men när den organisationen skulle lokaliseras till Gotland så hoppade han av.- Då tänkte jag att nu ska jag göra något helt annat. Så jag utbildade mig i pomologi och blev legitimerad fruktträdsbeskärare och är numera sekreterare i Sveriges pomologiska sällskap.Han är en passionerad biodlare också, han håller får på Lindö och sedan 17 år rider han regelbundet, både dressyr och hoppning. Björn Westeson sprudlar av idéer och en av alla tankar som dyker upp under samtalet handlar om att föra in ett internationellt perspektiv i Västerviks biodlareförening, där han är aktiv.- Vi skulle kunna ordna med mikrolån åt biodlare i andra delar av världen. Det skulle ge otroligt mycket för både dem och oss, säger han ivrigt och viftar med armarna. Sen ror han mig över till fastlandet med snabba årtag utan minsta antydan till flåsning. En synnerligen aktiv person som i alla fall på papperet är pensionär.

Lindö är fasta navet i till varon

Varje morgon när Björn Westeson hukar sig och går ut genom dörren till det gamla fiskaretorpet kliver han rakt in i en tavla som Bruno Liljefors kunde ha målat. Fast bättre än originalet, för Björn Westeson bor i förebilden!