Lina återvände som bofast till barndomens Hasselö

Efter ett långt varv på fastlandet har Lina Johansson återvänt till Hasselö till ett nybyggt hus som hon och sambon Johan håller på att färdigställa. Hon har många järn i elden - det krävs för att göra skärgården levande.

Som bofast på Hasselö måste Lina Johansson vara beredd på att lösa transporterna på egen hand. Här är hon på väg till ett möte i Västervik, det är fyra grader varmt och dimman hänger i luften. FOTO: HANS BRANDIN

Som bofast på Hasselö måste Lina Johansson vara beredd på att lösa transporterna på egen hand. Här är hon på väg till ett möte i Västervik, det är fyra grader varmt och dimman hänger i luften. FOTO: HANS BRANDIN

Foto: Hans Brandin

Västervik2009-11-02 00:00
Lina Johansson möter på bryggan vid Hasselö Sand. Inne i den stora overallen finns en pigg tjej, med glada ögon, som alltid har nära till ett brett leende. Jag får åka i vagnen efter den stora fyrhjuliga motorcykeln som Lina hanterar med van hand. Vi stannar framför ett nybyggt hus som smälter fint in i landskapet. Matrummet har fönster ända ner till golvet och bara några meter bort kluckar Gudingens vatten. - Här på gården är jag uppväxt, berättar Lina Johansson. Vi flyttade hit, från Västervik, till pappas släktgård när jag var fem. Jag minns det väl och det är bara glada minnen. Först efter många år upptäckte jag att det var annorlunda att bo på en ö. Visst blev det långa skoldagar och om jag skulle delta i någon kvällsaktivitet på skolan så fick jag sova över hos någon kompis. Men mer annorlunda än så var det inte. Skolbilen kom på Hasselös enda väg från Sladö och gick upp till norra udden där Jerry Wiström körde skolbåten till Skorven. Där var det bil igen till skolan i Loftahammar och senare till högstadiet i Överum. Det tar bara en timme och en kvart från Hasselö till Överum. - Någon enstaka gång satte vädrets stopp. En gång flög vi helikopter och jag minns en annan gång när vi kämpade oss fram till skolan från Hasselös i ett rejält snöväder, bara för att mötas av en stängd skola... När Lina Johansson började gymnasiet så flyttade hon till lägenhet inne i Västervik. Sedan dess har hon haft i alla fall ena benet på fastlandet fram till i år. - Siktet var inte alls inställt på att återvända till Hasselö. Jag gick på Mariefreds folkhögskola. Fick utbildning i video och kommunikation. Examensprovet var en film vi gjorde i Etiopien. Därefter läste jag historia i Uppsala och sedan fyra år i Kalmar med medieproduktion och journalistik. Den tiden sommarjobbade jag på Radio Kalmar i Västervik. Det var roligt och efter utbildningen var jag på väg att flytta ett rejält stycke bort. Men så blev det inte. Lina Johansson fick ett projektarbete på länsstyrelsen som skärgårdssamordnare. Det handlade om marknadsföring av och hjälp till småföretagare i skärgården. För tre år sedan började återflytten på riktigt. Då köpte hon sin fasters andel i affären på Hasselö och blev kompanjon med sin mor, som också driver vandrarhemmet. Hennes svägerska driver sedan fyra år restaurang Sjökanten och sedan några år tillbaka äger hon tillsammans med sin sambo och bror båtarna "Loftahammar" och "Tjust" som kör skärgårdstrafik. Både sambon Johan och brodern Andreas är sjökaptener som jobbar ute på haven under vintern. - Min uppgift är att samordna transporterna, sy ihop paket, turlistor och att marknadsföra. Det är svårt att få lönsamhet men täta tranporter är en förutsättning för att utveckla annan verksamhet på Hasselö. Varje år har vi utökat med någonting runt affären. Senaste är vattentoaletter, duschar och tvättstuga. - Det märks en tydlig uppgång på antalet besökare. Ju fler företag som startar runt om i vår skärgård desto fler besökare kommer. För lika tydlig, som uppgången, är trenden att besökarna vill ha mer än bara sol och bad. God mat, bra boende, rundturer, bastubad och andra upplevelser är ett måste. - Bostadsbolagets planer att bygga bostäder här ute kommer att ge en riktigt bra skjuts åt alla verksamheter. Det ska bli spännande. Nu har Lina Johansson åter sina bopålar på Hasselö. Lägenheten i Västervik är avvecklad och för att sköta journalistuppdrag, delta i kurser och sammanträden måste hon ta sig iland. Om det inte passar med postbåten så måste hon åka i egen. - Jag tränar på att ta båten även när det inte är så bekvämt. Just den här dagen är det inte alls bekvämt. Lina Johansson ska delta i ett möte på turistbyrån och får låna mammas öppna båt med en aktersnurra. Det är fyra grader plus och dimman har just lättat en aning när hon hoppar in i båthuset och gör loss. I god fart forsar vi över Hasselöfjärden och viker av in i "Mjölkrännan" mellan Stora Flatholmen och Södra Malmö, via Löksundet, runt Mjödö och in till farbor Göte vid Gränsö kanal där hon kan ta av sig mössa och vantar och hoppa in i bilen. Många skulle tveka för en sådan färd, men inte Lina Johansson. - Jag ser det inte som något stort problem, fördelarna med att bo på Hasselö överväger alla nackdelar.

Namn: Lina Johansson
Ålder: 32
Familj: sambon Johan
Bor: i nybyggt hus på Hasselö
Senast lästa bok: ”Heavier than heaven”, en biografi över Kurt Cobain i rockbandet Nirvana
Favoritmat: abborrfilé
Bäst med Tjust: den stora variationen mellan inlandet och skärgården

Hasselö ligger mellan Västervik och Loftahammar och har landväg till Sladö. Där finns 30 bofasta som ökar till 500 på sommarhalvåret. I början av 1900-talet fanns 300 bofasta på ön.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om