Lennart Karlsson tycker om att förändra
Lennart Karlsson är numera pensionerad från kyrkvaktmästaretjänsten, efter 30 år i Västrums församling. 1975 började han med att ta ett provår, för att se om det var bra.
Kyrkvaktmästaren går i pension. Under Lennart Karlssons tid har sammanslagningar skett i pastoratet och en ny förbereds: - Jag var emot sammanslagningen av Gladhammar, Västrum och Törnsfall först, men jag har sett att det har gett fördelar. Ekonomin har blivit bättre, nuförtiden ställs det flera och större krav på församlingar och dem kan vi bemöta när vi nu är fler. Men jag är ändå rädd att vi tappar engagemanget i församlingen, om det blir ett stort pastorat även här i den södra kommundelen. Vi blir en församling efter nyåret, och då måste vi göra något bra av det.
Foto:
- Under de här åren har jag trivts bra, för det är så mycket med både glädje och sorg du får ta del av och du får mycket tillbaka.
Att stanna 30 år på samma arbetsplats är inte så självklart. Han tycker att han haft en stor frihet i upplägget av det egna arbetet. På senare år han han fått ett mer samordnade ansvar för vaktmästarna, för inköp, semestervikarier och annat. Men också fastigheterna inom pastoratet, vilket han tycker har varit roligt.
Stora skillnader finns mellan 1975 och i dag:
- Mest är det tyngre arbetet som har förändrats. I början grävde vi gravarna för hand, två meter djupt, idag har vi maskiner till det jobbet. Det var ju även riskfyllt, så när man var osäker bad man någon kolla upp en då och då, så man inte blev kvar!
I början var han bara verksam i Västrum, varje församling inom pastoratet var fristående på den tiden.
- Sedan när det blev ett pastorat med gemensam ekonomi, blev vi anställda av pastoratet. Ändå försöker vi ha det så att en är ansvarig kyrkvaktmästare för varje kyrka. Sedan några år tillbaka åker vi omkring i pastoratet, lär oss varandras kyrkor och kyrkogårdar och hjälper varandra. Det är roligt att ha varit med på utvecklingen som är positivt för församlingarna och dess invånare.
Han talar om hur de gjort kyrkogårdarna öppnare och tillgängligare, gjort förändringar för församlingsborna.
- Jag tycker att kyrkan är öppnare idag, mer öppen mot allmänheten och man lyssnar mera på församlingsborna. Det är en ny generation i kyrkoråden och yngre präster med andra idéer.
- Fast det skall ändå vara en värdighet, till exempel på kyrkogårdarna. Ta bara det här med barnen! Vi har ju nära till skolan här i Västrum. Då och då har barnen kommit och frågat om gravar och döden. De ser det så naturligt och den biten har även varit bra, för barnen har accepterat min ståndpunkt om värdighet på kyrkogården.
Måste man vara religiös för att gå till kyrkan?
- Det handlar mera om en trygghetskänsla och ro, ostördheten i att tända ett ljus, finna ro och trygghet, menar Lennart Karlsson.
- Mycket händer i kyrkan med människor. Sådant som vi inte vet något om. Det är detta som jag upplever som diakoni, att hjälpa folk. Mera lagarbete, präst, kantor, kyrkvärdar och vaktmästare emellan, det har jag jobbat för.
Han ser även en koppling mellan hembygdsförening och kyrkan, en samhörighet med helheten i samhället där vi bevarar det som våra förfäder gjort.
Om sin egen tro säger han att han ibland ställer dig frågan om han tror eller inte.
- Jag har upplevt saker genom alla dessa år, företeelser som gjort att jag åkt hem och frågat mig själv finns det någon Gud eller religion? Jag har upplevt så mycket tråkigt just då och ifrågasatt detta. Är nog sökare än idag, i perioder. Man tror på någonting eller något.
- Diakonin inom kyrkan har drivit mig att hjälpa folk.
Det bästa med de här 30 åren menar han är en stor frihet i att förändra, både på kyrkogårdar och i kyrkorna.
- På kyrkogårdarna har vi anlagt mera gräsytor. Det är mera grönskans lugnhet mot sten och grus, en annan ro idag för gräsytor ge stillhet. Detta arbete har mötts positiv av församlingsborna samt de styrande och det har varit en del av det bästa i jobbet.
Positivt är också alla människor han träffat i livets alla skeden. Allt från dop och vigslar till förrättningar på kyrkogården, det har gett kontakter som varar hela livet.
- Dessutom har jag skött arbetet med renoveringen av alla kyrkorna och andra fastigheter i pastoratet. Det har varit roligt att få forma något bestående samt lyssna på församlingsborna hur de vill ha det.
Nu lämnar han arbetet i församlingen, men inte helt. Han är ombedd att ta hand om fastigheterna året ut och är förtroendeman i pastoratet.
- Sedan finns ju barnen och barnbarnen. Församlingsborna har berättat gamla minnen om släkter och händelser, så en kanske skulle skriva en bok, avslutar Lennart Karlsson och skrattar gott.
Så jobbar vi med nyheter