Lars-Olof kan inte helt släppa jobbet

Var man hamnar i livet beror ofta på slumpen. En bil som behöver in på service kan exempelvis ha en avgörande betydelse. Hur otroligt det än låter.
- Ödet hade bestämt att så skulle det vara för mig, säger Lars-Olof Lövefors.
Sedan i juli 1951 har västerviksborna fått stå ut med Lars-Olof och det har vad vi förstår gått bra. Arbetsplatsen har under de flesta åren varit på Bil AB Josef Engström. Men nu är Lars-Olof lättast att hitta på Joengs kontor.
- Jag är 73 år och pensionär sedan många år. Men har man varit i servicenäringen så länge som jag så är det svårt att låta bli och man vill ju gärna hänga med.
Närvaron på Joengs beror förstås också på att han tillsammans med sonen Göran äger firman.

Tillbaka till rötterna. När Tryserumsgrabben Lars-Olof, efter sju års vanlig folkskola i Skedshult, skulle ge sig ut i livet så började det i skogen. Uppgiften var att plantera skog.
Nästa jobb blev på Öjelsbo såg, inte långt från barndomshemmet i Gruvdalen.
- Jag spikade fisklådor för Västerviks Fiskförsäljnings räkning. Vi var faktiskt konkurrenter till Skaftets lådfabrik.
Nästa anhalt blev ett lastbilsåkeri och det skulle visa sig vara ett viktigt steg. Det är nu som den servicebehövande bilen kommer in i bilden.
- Den 21 juli 1951 var det, säger Lars-Olof som har ett sifferminne som få.
- Vi var på Josef Engströms och direktören själv kom och pratade och frågade om läget och hur det var med bilen och mycket annat. Trevligt tyckte jag.
Under hemresan gjordes ett stopp vid Kerstins kiosk i Edsbruk.
- Jag köpte en tidning och i den fanns det en annons om att Bil och Radiofirman Josef Engström i Västervik sökte ett lagerbiträde.
Lars-Olof ringde direkt och jobbet var snart hans. På den vägen blev det och många år på företaget blev det också.
- 45 år för att vara mer exakt. 1996 gick jag hem.

Lagerbiträdet fick under åren nya uppgifter och blev så småningom lagerchef och reservdelschef för såväl Västervik som Vimmerby.
- Omflyttningar blev det även i huset i och med om- och tillbyggnader.
När Lars-Olof kom i en ledarroll så kom naturligtvis ett erbjudande om att bli förtroendevald inom det fackliga SALF.
- Det skulle vara en lätt uppgift. Men så kom nedläggningarna på Tändstickan, Blankaholm, Järnförädling, Pappersbruket och så vidare. Det blev mycket jobb med att hålla reda på medlemmar och a-kasseersättningar.
För säkerhets skull satt sedan Lars-Olof som kassör i SALF i 35 år.
Namnet Lövefors har en egen historia.
- Det var min bror som väckte förslaget och från början var det tänkt med något som påminde om gruvdalen. Men där var det upptaget och så blev det Lövefors. Vår far förstås inte glad "nu duger det inte med Larsson längre".

Josef Engströms hade även en radiodel som till att börja med låg i samma hus som bildelen.
- En bra grej med det var det att när radioapparaterna, som gick på lysande och dammlockande rör, skulle rengöras tog vi ut dem på bilsidan och blåste rent med tryckluft.
1954 delades verksamheten upp i en radiodel, Joengs, och i fordonsdelen Bil AB Josef Engströms.
- Namnet Joengs kommer naturligtvis av Josef Engström.
- Jag hade inte så mycket att göra med Joengs mer än att hjälpte till att flytta ner till Hamngatan och även hjälpa till där lite inför jularna.
Joengs låg då på 1950-talet i stort sett på samma plats som det ligger i dag. Men skillnaderna är stora.
- När vi kom ner till stan så var en av de första uppgifterna att förse butiken med ett golv. Där var det nämligen jordgolv innan.
Några årtionden senare kom Joengs åter igen lite närmare Lars-Olof Lövefors. Företaget hade sedan länge flyttat till Storgatan. Lokalerna intill biografen Röda Kvarn brann 1992 och Joengs flyttade tvärs över gatan till tidigare Radio Lux lokaler.
- Då hade sonen Göran först pryat och sedan jobbat på Joengs i flera år. 1994 dök möjligheten upp att ta över Joengs och vi slog till. Göran och jag.
En av de första åtgärderna var att ringa till pant- och registreringsverket i Sundsvall för att namnskydda Joengs.
- Vi fick till svar att det behövdes ett godkännande av en tidigare ägare och det fick vi av Sune Engström.

I maj 2001 flyttade man in i de nya lokalerna intill Grönsakstorget. Där tillbringar Lars-Olof som sagt en hel del tid. När vi kommer på besök är han förberedd och nyklippt. "Klippningen har inget med ert besök att göra".
På en av väggarna i kontoret finns en rad tacktelegram och liknande för all sponsorhjälp till olika föreningar och arrangemang. Det vittnar om ett stort idrottsintresse.
- Man har alltid varit engagerad på ett eller annat sätt. Tennisen har alltid legat varmt om hjärtat. Fiske och skytte är andra stora intressen.
Firmans läge i centrum är "just nu bra".
- Lite svårt har det varit för folk att förstå att det går att köra bil hit och att det finns parkeringsplatser både ovan och under jord. Trafikavstängningarna sommartid har kommunen och vi haft delade meningar om, säger Lars-Olof som även kunnat gör sin stämma hörd som ledamot i Centrumföreningens styrelse.

När vi tar en promenad ut på torget så tar Lars-Olof med sig sin stödkäpp.
- Jag åkte på en stroke för två år sedan och det är lite sviter av den.
- Men det känns bra nu, säger Lars-Olof som även hunnit med att klara ut två cancerperioder.
Med ett gott hjärta, glatt humör och en stark vilja att engagera sig och hänga med kommer man långt.