Åke Aldman föddes i Stockholm. Hans pappa var också läkare så familjen flyttade flera gånger under hans uppväxt. Han tog studenten i Varberg. Yrkesvalet var ganska enkelt.
- Det berodde nog mycket på farsan. En av mina bröder är också läkare, berättar Åke Aldman.
Så det fanns egentligen inget annat seriöst alternativ även om han en kort tid under gymnasieåren svärmade för att bli fiskare. Det berodde säkert på att han umgicks med kamrater från Bua, ett fiskeläger som ligger ungefär två mil norr om Varberg. När läkarstudierna i Stockholm vara slutförda 1976 kom Aldman till Västervik. Han valde att bli kirurg. Det var mest av en slump.
- Jag hade trevliga kollegor, som skapade en fin teamkänsla. Och så har jag väl en viss fallenhet för handarbetet, säger han.
Under fyra år vara han borta från Västerviks sjukhus under tiden han disputerade i Linköping. Men han bodde kvar här och pendlade. 1987 var han klar och återvände till Västerviks sjukhus
Åke Aldman blev tidigt fackligt engagerad i Västervik. Under 20 år stred han på de fackliga barrikaderna. Senare var han chefsläkare i tio år och numera är han landstingspolitiker för Folkpartiet. Bakom engagemangen döljer sig i princip samma drivkraft.
- Jag vill vara med och försöka påverka, även om man som oppositionspolitiker har små möjligheter att göra så stora förändringar. Men det är intressant att se sjukvården ur olika aspekter.
Åke Aldman anser att det är viktigt, rent livsavgörande för vi att får behålla så mycket sjukvård som möjligt i Västervik, att man kan motverka alla försök till centralisering. Varje sjukhus har en övre och en undre kritisk massa.
Om man ligger över kan man lätt rekrytera och skapa bra sjukvård. Om man ligger under blir det tvärtom. Det blir svårt att locka kvalificerad personal och sjukhuset kan till slut kollapsa helt.
- Det är viktigt att skapa resurser för att kunna ge attraktiva arbetssituationer och utbildningar. Västerviks sjukhus har väldigt kompetenta sökande och haft bra underläkare under många år, säger han.
Men han ser också svårigheter, bland annat hur de små orterna ska kunna få behålla och rekrytera distriktsläkare. Han tänker på Gamleby, Ankarsrum och inte minst Överum.
- Jag förstår inte att man kan inbilla sig att man löst situationen i Överum med en läkare elva timmar i veckan.
Annars ser han inte landstingspolitiken som den stora konfrontationens arena. Det är sällan fråga om djupa ideologiska motsättningar. Det är mycket samarbete över partigränserna. I grunden delar alla viljan att försöka organisera vården så rättvist och så bra som möjligt.
De senaste två åren har Åke Aldman sluppit det tunga och stressiga jourarbetet. Det är han tacksam över. Det har blivit tyngre med åren att ha bakjour och alltid vara tillgänglig. Det är många nätters sömn som blivit störd.
- Det har känts som en befrielse att slippa, erkänner han.
Nu behöver han inte ligga med telefon på sängkanten och fundera på om och när han ska bli väckt. Men han är inte främmande för att göra inhopp om sjukhuset efterfrågar hans tjänster.
- Jag kommer nog att sakna det fantastiska teamarbetet. Vid operationer kommer vi rätt nära varandra.
Men nu väntar mer golfspel och en massa praktiskt arbete vid sommarstugan på Hasselö. I sommar ska huset målas och bryggan läggas om.
- Så hoppas jag hinna läsa och resa.