Konstnär som trivs med att jobba i vården

- För mig är det ett naturligt vägval då jag redan i unga år kom i kontakt med sjukvården. Mamma arbetade på sjukhuset i Eskilstuna och efter skolans slut så gick jag ofta till sjukhuset. Lika självklart var det att jag tog sjukvårdsutbildningen efter skolans slut. Detta för att tjäna ihop pengar för att kunna ge mig ut i vida världen och få utöva min konst. Konstnärssjäl hade jag redan i unga år, berättar Ann-Marie Rautenberg. Hon sitter på bryggan nere vid sjön Hjorten tillsammans med en av damerna som är boende på Nynäsgården i Hjorted. Det är soligt och skönt och i hagen hörs bräkande från fåren som är här på sommarkollo. Här har Ann-Marie arbetat sedan 1985 på deltid och tycker att det är en förträfflig kombination med sitt andra yrke som konstnär. - Jag har alltid trivts med att hjälpa och sköta om människor och jobbet gör att jag får en paus från att måla och dessutom är det viktigt för mig att få ha sociala kontakter i arbetet. Motsatsen har jag i konstnärsjobbet som verkligen är ensamarbete. På demensboendet Klockarstenen bor åtta personer som Ann-Marie tillsammans med annan personal sköter om. Utflykter, resor, dans och mycket annat är trivsamma aktiviteter för de boende. I arbetsuppgifterna ingår också att ha kontakt med de boendes anhöriga. På återvägen till Klockarstenen upptäcker Ann-Marie att körsbärsträdet har fullmogna bär och genast plockar hon en näve åt sitt sällskap, som skiner upp som solen när hon får smaka på körsbären. - Jag är en naturmänniska och älskar att ströva i markerna och plocka det som naturen har att erbjuda. Från naturen hämtar hon också sitt material till sitt andra yrke som konstnär. Drivved i havet blir rofyllda madonnabilder eller andra sakrala bilder i färg. - Grafik och pastell var det jag startade med i min karriär. Efter utbildning på konstskola och efter att jag hade jobbat ihop pengar på sjukhuset hemma i Eskilstuna, bar det ut i stora världen. Till att börja med blev det Europa som blev arenan. På Montmatre i Paris stod jag och sålde mina tavlor på torget, berättar Ann-Marie och ler åt minnet. 1972 fick hon chansen att för en kort tid arbeta extra som fotomodell för ett tidningsförlag. Fotouppdraget i Grekland satte stopp för den karriären då hon träffade sin blivande make Othon. Han var konstnär och bodde i ett hus på Grekland och bad Ann-Marie att jobba i galleriet där. - Så blev det slut med modellarbetet. Tillsammans gav vi oss iväg ut i världen samtidigt som jag varvade med att gå på utbildningar i min konst samt åkte hem kortare perioder för att tjäna pengar på sjukhuset hemma i Eskilstuna. Vi räknar med att ha åkt jorden runt två gånger med olika långa uppehåll på spännande platser. Mauritius utanför Madagaskar, är en plats jag gärna skulle vilja återvända till. En påfallande fin stämning med olika raser var otrolig. 1982 var det dags att återkomma till Sverige och Solstadström blev parets bostadsort. På nära håll fanns Ann-Maries bror Gösta Holmer med sin familj. - Här är väldigt rofyllt och våra tre barn har fått växa upp i en lugn miljö. Här har vi vår ateljé och naturen alldeles inpå knuten, så vad kan man begära mer, undrar Ann-Marie. Som barn var hennes konst en verklighetsflykt till fantasins bildvärld. Till målningar, grafik och skulpturer har hon fått inspiration från sina spännande resor i världen. De sakrala bilderna som hon i dag förmedlar i sin konst är efter en uppenbarelse som hon fick efter Estoniakatastrofen. - Sedan dess har jag fortsatt att förmedla konsten med änglar och madonnamotiv på mina brädbitar och där min inre fantasi hjälper mig att bestämma motivet som man kan bli lugn och få ro av, säger Anne-Marie allvarsamt. Hennes kyrkomålningar pryder kyrkorna i Hultsfred och Vena samt i Sankt Petri kyrka i Västervik.

Konstnär som trivs med att jobba i vården

Yrken som konstnär och vårdbiträde är arbeten som går att kombinera. Det är Ann-Marie Rautenberg i Solstadström ett bra bevis på.