Kirsi hejdas inte av det omöjliga

- Nej, vaddå klassresa? Jag är ju kvar, jag är ju samma. Jag har ju inte brutit med något, säger hon och fimpar cigaretten.
Hon har bakat blåbärskaka efter mamma Anjas recept. Det är semester, tid att plocka blåbär med tolvåriga dottern Isabelle, tid för återhämtning. Huset i Överum renoveras, platonmattor och traktorgrävare och svettiga män som gärna spisar finländska kakor och dricker kaffe i vilopausen.

Hon säger att hon funderat på det där med klassresan, att den som gör en klassresa går in i ett annat liv och bryter helt med sitt gamla liv.
- Jo, kanske har jag gjort en klassresa på ett sätt, säger hon efter en stund.
Hon kan åtminstone inte förneka att det egentligen vore troligare att hon vore en arbetslös före detta Electroluxjobbare än en framgångsrik företagsledare i Åtvidaberg.
- Men det där handlar ju om jobbet. Jag är ju samma, säger hon igen.

Hon var 36 år gammal när hon fick jobb som ekonom på företaget Solek AB i Åtvidaberg. Redan efter tre månader på företaget fick hon förfrågan om hon ville gå in som delägare, men avböjde. Två år senare blev hon delägare i ett av bolagen i Linköping. År 2003, vid fyrtio fyllda, tog hon över hela rasket. Företaget har sju anställda och omsätter 4,3 miljoner kronor.
Men vägen dit har inte varit spikrak, tvärtom. Det är en väg som präglats av nyfikenhet, jävlar anamma, livets oklara omständigheter och en liten flickas lärdom från barnsben att den som måste, den kan.

- Man kan inte säga till mig att något inte går. Då ska jag bevisa att det går, säger hon.
Och Kirsi Landstedt är en kvinna som bevisat, många gånger om. När yngsta barnet Isabelle var fem månader gammal började Kirsi plugga företagsekonomi på högskolan i Kristianstad. I början fick maken Bengt och bebisen följa med till Kristianstad i en lånad husbil när det var dags att tenta.
Det är cirka 40 mil mellan Överum och Kristianstad. Samtidigt gick hon kurs i konsten att driva företag.
Men låt oss börja i Kiuruvesi i Finland i slutet på 1960-talet. Kirsi var sex år, det var obygd och ont om jobb. Styvfadern fick jobb på gummifabrik i Trelleborg och familjen flyttade dit.
- Till Överum kom vi 1972. Föräldrarna hade fått jobb som gjuteriarbetare på Överums Bruk.

Föräldrarna hade problem med språket och Kirsi blev tolken mellan föräldrarna och omvärden. Det var hon som ringde vårdcentralen när någon var sjuk, och hon som tolkade på föräldramöten och i andra vuxna sammanhang.
- Jag ser inte det som en börda. Jag lärde mig tidigt att jag kan själv, säger hon.
Som tolvåring fick hon veta att den man hon alltid trott var hennes far inte var det
- Det var oerhört tufft. En del av det liv jag existerade i försvann. Jag tog det väldigt hårt.
Det tog många år innan hon avslöjade den hemligheten för någon.
Som sextonåring valde hon att flytta hemifrån. I ett sånt läge behövs egna pengar mer än studier.
- Det blev inga gymnasiestudier då, det blev jobb på elmotor i stället.

Men livet ville något mer och något annat med den viljestarka flickan från Finland.
Det blev studier på folkhögskola, jobb som postflicka på Överums Bruk, mera studier, barn, nya jobb och nya utmaningar och hela tiden nya utbildningar.
- Men vem kunde tro att jag skulle bli ekonom, säger hon och skrattar.
- Herregud, på första kursen i företagsekonomi begrep jag ingenting av vare sig debet eller kredit.

Nu begriper hon desto mer. Solek Ekonomikonsulter AB är ett tjänsteföretag som hjälper andra företagare med bland annat skatterådgivning, personaladministration, ekonomisk rådgivning och bokslut. De hyr även ut ekonomichefer till den som behöver.
Hon brinner för arbetet att utveckla näringslivet i Åtvidaberg och sitter i styrelsen för Näringslivscentrum i Åtvidaberg AB.
-Jag tål inte att ha tråkigt, säger hon enkelt.
Hon har lärt sig att som kvinna måste man vara tydlig, annars kommer man ingen vart i en mansdominerad värld.
- Jag har fått lära mig att bli mer kaxig. Man kan helt enkelt inte vara så förskräckligt ödmjuk jämt.
Vad gör du om tio år?
- Då har företaget 30 anställda och jag ska precis sälja det, säger hon och skrattar.
Närmaste målet är dock att ta mc-körkort. En splirrans ny Suzuki Bandit 650 S står i garaget och väntar.
- Jag kuggade en uppkörning förra veckan och det tål jag inte riktigt.
- Jag brukar inte kugga, säger hon och ögonen smalnar lite, hakan ser bestämd ut.
Kirsi Landstedt har bestämt sig, igen. Det blir ett mc-kort vid nästa försök.