Kerstin Wahlqvist på Helgerum 100-årsjubilerar med champagne

På Dalsgården bor hon nästan som på hotell. Här är det varmt och skönt och hon får all hjälp hon behöver och slipper laga mat. Helgerums slott köpte Kerstin och hennes man Sven 1953. De hade besökt slottet vid ett flertal tillfällen under några års tid. Men plötsligt skulle slottet säljas och istället för att aldrig få återvända till slottet bestämde sig Sven och Kerstin för att köpa det. Dottern Ulla hade ett år kvar på sin utbildning till lärare och under den första tiden på slottet bodde även Ulla där. Hon jobbade som lärare i Gunnebo och Ankarsrum men hjälpte också till med matleveranser till slottet. De första åren hade de pensionatverksamhet men snart gick verksamheten över i att arrangera bröllop och middagar. Kerstin tyckte bäst om att ha hand om bröllop och när dottern Ulla skulle gifta sig var redan pingstafton och annandag pingst uppbokade så Ulla fick gifta sig på pingstdagen. Det blev tre bröllop den helgen. - Då var det liv i luckan. Jag gjorde det fint och snyggt, säger Kerstin och ler. Kerstins råd till alla som är unga i dag är att våga arbeta. - Lev livet nu och skaffa dig ett arbete. Var inte rädd för att ta tag i saker och för att arbeta. Det är det viktigaste. Själv var hon inte alls rädd för det. Vid ett tillfälle tog hon emot 350 gäster under en helg, trots att hon hade brutit armen. Hennes man hjälpte henne att "laga" armen med två linjaler och sedan ställde sig Kerstin och lagade mat. Först på måndagen gick hon till doktorn och Kerstins arbetsamhet syns än i dag. Hennes vänstra arm är fortfarande sned efter den ansträngande helgen. På kvällarna framför tv:n vek Kerstin servetter och gjorde marsipanrosor till tårtorna. Hon bakade alltid sina egna tårtor, till och med bröllopstårtor i flera etage och det var bröllopstårtorna hon tyckte var roligast att göra. - Men nu går det inte längre. Under sitt liv har Kerstin tillagat många kalkoner, som hon själv födde upp. Och på sommarmorgnarna steg hon upp vid fyratiden för att hinna plocka jordgubbar som skulle skickas till Västervik. - Till kalkonen hade jag äppelhalvor med gelé i, apelsinskivor som garnering, brysselkål och god gräddsås. Det var tider det. Innan Kerstin och Sven flyttade till Helgerum bodde de i Kalmar. Där drev Kerstin en ost- och delikatessaffär på Storgatan i 15 år. - Vi hade schweizerostar som var stora som det här bordet. Det stod emmentaler med stora röda bokstäver på dem, säger Kerstin och visar med handen att de räckte henne till knäna. Skorpan på osten var flera centimeter tjock och Kerstin måttar med fingrarna. Hon importerade också korv, vindruvor och gorgonzola från Italien och ost från Kvibille. Gorgonzolan kom i stora lådor och eftersom Kerstin var den enda gorgonzolaimportören i Sverige beställde många affärer från henne. Kerstin hade anställda i butiken men hon var lite av en ensamvarg och tyckte om att göra det mesta själv. Så var det även på slottet. Det var Kerstin som dukade borden innan serveringspersonal var på plats. - Det är inte så många som har gjort så mycket i livet som jag. Jag hade både affären och slottet. Det är inte många som skulle ha vågat det. Att fylla hundra tycker hon inte är något speciellt. - Jag känner mig gammal och det är jag ju, men jag är inte gammal i huvudet. På födelsedagen blir det stort kalas hemma hos dottern Ulla och mågen med champagne, oxfilé med portersås och flera sorters vin. - När mamma fyllde 90 år var vi 110 personer på slottet men i år blir det för jobbigt att elda för att få upp värmen, säger dottern Ulla. Kerstin önskar sig inget speciellt i födelsedagspresent men i slutet av intervjun berömmer hon mina stövlar. - Såna skulle jag också ha.