Arne Petersson växte upp på söder i Västervik, på Östra Ekdalsgatan i hjärtat av Ekdalen. Hans pappa var målare och hade övertagit firman på Båtmansgatan nere i stan av sin far.
– Farfar var Sjömanspelle, berättar Arne.
Namnet klingar säkert välbekant för många västervikare, som varit med några år. Sjömanspelle hette Karl Petersson och hade i unga år trampat fartygsdäck under många resor till fjärran länder. Han skrev ner sin minnen i slutet på 1930-talet. Vi ska återkomma till honom i ett senare reportaget. I dag är det hans barnbarn som står i fokus.
– Vi var faktiskt för några år sedan i Västindien och besökte samma platser som farfar gjorde i slutet på 1800-talet, berättar Arne. Det kändes lite extra.
Musiken kom tidigt in i Arnes liv. Det var en granne i Ekdalen, Sven Johannesson, som födde intresset. Arne tyckte det verkade roligt att spela när han hörde och såg sin granne. Han började ta lektioner på musikskolan på Kvarngatan och fick lära sig slå virvlar och spela marschmusik.
Men så en dag förvandlades allt. Utanför Lidhemsskolan staket stod en dag Elis Stejver och väntade.
– Han haffade mig och berättade att han behövde en ny trummis till sitt dansband.
Men den unge Petersson kände sig inte mogen och försökte invända med att han bara kunde spela marschmusik och inte hade några trummor. Det bet inte på Elis Stejver. Han åkte till Oskarshamn och köpte ett trumset åt Arne.
– När du börjar spela hos mig får du gage och kan betala tillbaka senare. Eiles Stejver tog hand om många unga grabbar och hjälpte dem i gång med musiken, säger Arne Petersson och man kan ana att han känner varm sympati för Stejver gärning.
Arne fortsatte att spela, började jobba och blev bilmekaniker. Han har figurerat i fler band här i trakten; med Lennart Ströms och Ingemar Swaenzons till exempel. Och så med Oskarshamn och Västerviks storband, inte att förglömma. Oskarshamns storband hade under en tid många medlemmar från Västervik med Bob Henders i spetsen. Det var när Västerviksgrabben, Per-Åke Littorin, var den drivande bakom storbandet.
– Vi var på en lång turné i Holland och spelade med flera världsstjärnor, berättar Arne.
Jazzen har gett Arne många minnen och oförglömliga möten med flera av jazzens storheter, både svenska som Gunnar "Siljabloo" Nilson och Lasse Samuelsson här hemma, internationella legendarer som Thad Jones och Ed Soph för att bara några få. Mötet med Soph blir Arne påmind om varje gång han sätter sig vid trummorna. På virveltrumman skrev Soph:
"To Arne – keep swinging. E Soph"
Jazzen upptar fortfarande mycket av Arnes tid. Han tänker hänga i ett tag till med Västerviks Storband. Och så följer han med stor beundran de båda Västerviksgrabbarna Stefan Karlssons och Magnus Broos karriärer runt hela världen.
– De är fantastiskt duktiga båda två.
Men som vi redan antytt har Arne hunnit med en massa andra saker. I sin ungdom var han en av traktens främsta rallyåkare. Det var när han kom hem från lumpen han började med det.
– Jag vann min klass i de två första tävlingarna jag ställde upp i, berättar han.
Den absoluta första var Trandansen i Tranås med Sven-Gunnar Boström som kartläsare. Prisutdelare var ingen mindre än Lennart Hyland! Hur stort som helst på 1960-talet.Bilsport var och är en dyr sport. Den kan tömma de största kassakistorna. Arne kunde ju skruva och fixa själv med bilarna. Det var naturligtvis en fördel. Dessutom finansierade han sin hobby med att spela dansmusik på Sjöhästen, Statt och Slottsholmen.
– Vi fick väl en 50-lapp av Tengfeldt för en onsdagskväll.
I slutet av 1960-talet tog Arne Petersson av sig verkstadsoverallen och tog på sig slips och kavaj och blev bilförsäljare. Han jobbade hos flera bilhandlare innan han 1981 öppnade Tjust Bil i Gamleby.
– Jag har nog sålt ett tiotal olika bilmärken, säger han.
Firman flyttade in till stan så småningom och såldes till Urban Engström.
– Det kändes rätt skönt när jag började komma upp i åren, säger Arne Petersson som tänker fira sin födelsedag på hemlig ort.