Kalle har tid för livet

På Stora torget står en brunbränd Kalle Henriksson i solgul tröja och skiner. I händerna bär han påsar med nyinköpt sill. I dag är han på väg för att sälja lotter nere på Fiskaretorget, till förmån för fotbollsföreningen, och sillburkarna är vinster. En helt vanlig hektisk dag i en ovanligt aktiv mans liv.
- Det är nu som pensionär jag verkligen har tid att hjälpa till och jag vill hålla på så länge jag orkar, säger han med ett leende. Hans fina skrattrynkor avslöjar många stunder ute i naturen.
Efter avlämning av sillvinsterna ställer vi oss nere vid det glittrande havet. En plats där Kalle verkar trivas väldigt bra, gammal skärgårdsbo som han är från början. Han föddes ute på Östra Eknö och spenderade sina barndomsår där.
- Det var tryggt att växa upp på landet. Jag kände mig ganska bortkommen när jag flyttade in till Västervik. Staden skrämde mig lite och jag var ganska blyg. Men jag fick snabbt nya lekkamrater, säger han och blickar ut över havet.

Kalle har varit ideellt engagerad i Västerviks fotbollsförening under många år. För tillfället är han främst engagerad i lotterisektionen. Han har tidigare coachat tjejlaget.
- Min dotter spelade där och de var gudomliga. Jag tycker att tjejerna är ett härligare lag än killarna. De gräver inte ned sig lika mycket om de får stryk och det gillar jag.
I Västerviks fotbollsförening är det många som är engagerade, framför allt pensionärer, menar Kalle. Han tycker att det är viktigt att människor hjälper varandra och att barnens föräldrar ibland borde hjälpa till mer.
- Det som driver mig att lägga ner tid i föreningslivet är att jag helt enkelt tycker att man ska hjälpa till. Om man tycker något är viktigt ska man försöka engagera sig, säger han uppriktigt.

Det är tydligt att Kalle är en aktiv och social man. Många människor som går förbi oss på kajen hälsar glatt. Och Kalle hälsar lika glatt tillbaka.
Vid sidan av sitt föreningsliv fyller han sin tid med att jaga, odla bin, sjunga och vara ledare i gubbgympa. Gubbgympan har han hållit på med sedan trettio år tillbaka.
- Det bästa är att man får röra på sig. Sedan är det härligt att se sjuttioåriga gubbar spela fotboll, säger han med ett hjärtligt skratt.

Trots alla aktiviteter är familjen det allra viktigaste i livet för Kalle. Tillsammans med sin fru har han två barn och fyra barnbarn. Och två taxar som är hans goda vänner. Energin och drivkraften får han från familjen, men också genom livets dyrbara små ögonblick.
- I morse när jag var ute och gick med hundarna så såg jag ett häckande fiskgjusebo. Plötsligt reste sig en rådjursbock ur gräset och hoppade i väg. Det var en sån härlig bild och stund. Det ger mig livsglädje som räcker hela dagen, säger han.
Kalle sneglar mot lottförsäljningsståndet och verkar känna en längtan efter att gå dit och sälja. Det är handling och inte prat som gäller när man är en engagerad föreningsman.
Väl framme vid ståndet rör han om bland de gula lotterna i skålen och utbrister.
- Här om dagen var det någon som köpte lotter för en hundring. Sådant gör mig verkligen glad.

Kalle har tid för livet

Ideellt engagerad i fotbollsföreningen, biodlare, jägare, körsångare och ledare av gubbgympa till toner av Frank Sinatra. För Kalle Henriksson är snart 70 år ingen ålder och det är nu som pensionär han har tid att ägna sig åt det viktiga i livet.