Jonas Karlsson skriver på ny pjäs
Till hösten är kritikerfavoriten Jonas Karlsson aktuell med långfilm, Dramatenpjäs och tv-film. Inte illa för en skådespelare som nyligen bestämde sig för att hålla låg profil.
Anonym. Jonas Karlsson åtnjuter förmånen att fortfarande få vara rätt anonym. "Jag har inte fått någon roll som jag hela tiden behöver bära runt på." Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Foto:
Men ställ samma fråga till Jonas Karlsson och svaret blir "Jag tycker jag får dålig kritik hela tiden."
- Hur hyllad man än blir kan man alltid hitta någon som inte gillar det.
I höst blir det gott om tillfällen för Jonas Karlsson att leta efter folk som inte gillar honom. Långfilmen "Offside", med bland andra Göran Ragnerstam, Anja Lundqvist och Ingvar Hirdwall, har premiär den 18 augusti. I november kommer tv-versionen av pjäsen "En uppstoppad hund" och ungefär samtidigt är det premiär på Dramaten. Jonas Karlsson spelar i O?Neills klassiker "Lång dags färd mot natt" mot Börje Ahlstedt, Lena Nyman och Jonas Malmsjö.
- Det är en väldigt bra pjäs i nyöversättning av Klas Östergren. Att spela teater är för mig som basträningen för en idrottsman, eller för en konstnär som går tillbaka till kroki emellanåt. Det är skönt att jobba med en riktigt bra pjäs och riktigt bra skådespelare.
"Offside" är historien om fotbollslaget Stenfors BK, tidigare bruksortens stolthet, nu på väg mot Korpen. Inspelningen gjordes förra sommaren. I en scen besöker Stenfors BK Liverpools stadion Anfield Road. Bland de storheter som passerar förbi i bild finns gamle skyttekungen Ian Rush (han har repliker också) och årets VM- stjärnskott Peter Crouch.
- Anfield var väldigt trevligt, men när vi väl var där gick allt otroligt fort. Vi kom dit, filmade, kollade lite och sedan var det över. Crouch hade fortfarande inte gjort mål för Liverpool då. Det var det enda folk snackade om: Vad är det där för värvning, när ska han börja göra mål?
När Jonas Karlsson i december återvänder till julkalendern i SVT är det lätt att dra paralleller till vad som kanske var hans stora genombrott, Bajenhunden i 1999 års kalender "Julens hjältar". Han håller med om att hunden fick stort genomslag och säger att den är en av hans roller som är mest ihågkommen i folkdjupet.
- Men det beror på vem man frågar. Kungarna lever kvar också, Gustaf III och Erik XIV. Det är tydligen något med kungar. Den cp-skadade killen i (Jonas Gardell-filmen) "Livet är en schlager" är det en del som kommer ihåg. Annars tycker jag att jag fortfarande åtnjuter förmånen att vara relativt anonym. Jag har inte fått någon roll som jag hela tiden behöver bära runt på.
Har du någonsin fundera på att ta ställning i någon politisk fråga, att engagera dig offentligt?
- Nej. Jag är ganska politiskt engagerad, men det är ungefär som med mitt privatliv, jag vill inte blanda in det i mitt jobb. Jag är medlem i Amnesty och Greenpeace, men jag tycker jag gör en politisk insats både genom att spela teater, filma och skriva. Det hänger tätt ihop med hur jag ser på världen och vad jag tycker om sakernas tillstånd och vilka strukturer som finns.
Det är väl ändå en skillnad med att inte vilja lämna ut sitt privatliv och att ta ställning i samhällsfrågor? Om du går ut med vad du tycker gör du ju en insats för att förbättra världen.
- Ja. Jo. Jag har tänkt ibland att den här frågan borde jag göra något åt och använda mitt...
Kändisskap?
- Ja. Men jag har kommit fram till att inte göra det. Ju mer folk läser om mig desto mer vet de om mig som person, och jag vill att de bara ska se rollen jag spelar. Och dessutom tycker jag att min personliga åsikt om samhället är ganska ointressant i ett offentligt sammanhang.
Jonas Karlsson har tidigare sagt att han skulle ligga lite lägre med skådespeleriet och ta sig mer tid att skriva. Han jobbar nu på en en ny pjäs, men han kan inte säga vad det blir. När han skriver är det utan något direkt mål; "jag letar i saker som jag inte vet vad det är, och så kommer det fram något."
Den förra pjäsen, debuten "Nattpromenad" blev, förstås, väl mottagen av både press och publik.
- Jag är verkligen nöjd med det mottagandet. Jag såg framför mig hur mycket stryk jag skulle få; "Ja ja, nu tror han att han kan skriva också". Men i stället gav det mig känslan att jag kan ägna mig åt skrivandet med gott samvete. I fotbollssammanhang skulle man säga att jag fick arbetsro. Jag knep tre poäng här.
Ibland ställer en reporter frågor som är så korkade att han helst skulle vilja stoppa halvvägs och ta livet av sig, men då har han redan kommit så långt att det inte finns någon återvändo. Det här är ett sådant tillfälle:
Kan du själv förklara varför du alltid blir så hyllad för dina roller?
- Nej... Det är väl det här att... Att jag är så fruktansvärt bra (stort skratt).
Så jobbar vi med nyheter