Jägaren som blev poet

Arne Malm uttrycker sig rakt och utan krusiduller. Han har nära till skratt, är lite småbullrig och har lätt för att uttrycka sig. Inte en dyster grubblare även om frågeställningarna kring meningen med livet upptar hans tankar mer nu än under hans yrkesverksamma period.Han är 83 år och snart har den före detta länsjaktvårdaren skrivit 500 dikter. På bordet står den elektriska skrivmaskinen och pärmarna med alla dikter.- Jag skriver ofta med papper och penna och kör över på maskinen senare.Hemma i lägenheten har han en stor samling konstverk han fått av sina gamla jaktkompisar, Henry Gustafsson och Erik Reimhult.- Tankarna far iväg när du sitter på jaktpasset. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit på en stubbe och rafsat ner de rader som dykt upp i huvudet.Arne återkommer ofta till Henry Gustafsson, som ibland lånade hans dikter till de skulpturer han sålde. - Han pushade på mig och och stöttade mig i mitt skrivande. Jag saknar honom otroligt mycket. Henry försökte också få Arne att publicera sina dikter, men det har ännu inte blivit verklighet.- Frågan är vad jag ska göra med allt material. Det vore fantastisk att kunna ge ut en liten diktsamling.Arne är Västervikare ut i fingerspetsarna. Första jobbet var på Grip-Kaross, men slitna höfter tvingade honom att sluta. Möjligen bidrog också idrottandet till skadan. Arne har med stor framgång spelat, bandy, ishockey och handboll. Var för övrigt med och bildade stans första hockeylag inom IFK Västervik. Möjligen var det där som hans poetiska ådra föddes när 1951 skrev sitt första alster, en text till IFK:s årliga kabaré på Augustenburg. Men efter de hårda åren på karosseriverkstaden blev det skogen. - Jag har jagat ända sedan 18-årsåldern och det intresset ledde till utbildningar och så småningom jobbet som länsjaktvårdare inom Svenska jaktvårdsförbundet.Han har fostrat sju hundar. Hans labrador Lisa tuggar på en morot på verandan. Hon är inne på trettonde året, men är fortfarande pigg och lekfull. - Jag är ofta ute med hunden, och då kommer idéerna, säger Arne.Han läser några av sina alster, många är humoristiska och dråpliga. Andra mer finstämda och eftertänksamma. Många är målande beskrivningar hämtade från närmiljön.- Jag älskar min stad, säger han.- Jag har nog fått min gåva från farfar, målarmästaren Carl-Johan Malm. Han var också frikyrkopredikant och skrev en hel del.Nu för tiden kommer skrivandet nästan enbart på de sena nattimmarna.- Frugan är väl inte så glad åt det, men det finns inget som kan stoppa mig. Att skriva blir som ett inre tvång. Själv läser han inte särskilt mycket. Men han kan sin Ferlin.- Han var en stor tänkare. Alla som läst honom förstår bättre vad du ser när du betraktar din spegelbild.

Jägaren som blev poet

Ibland känner han sig deppig. Då kommer raderna direkt från hjärtat. På äldre dar har det blivit lite mörkare dikter. - Man kommer upp i ålder och ser gropen närma sig.