"Jag vill jobba, lära mig och bli bäst"

Petter Johansson har inte fyllt 25 än, men det verkar som om killen från Kisa, som knappt klarade engelskan i skolan, redan nått fler av sina karriärmål än vad medelsvensson gör på ett helt liv. När han tröttnade på jobbet som kock på stjärnkrogen i Göteborg drog han ut i världen och ställde sig på de bästa krogarna. Jobbet tog honom till Alperna, Rio De Janeiro, Buenos Aires och Antarktis. Hemma i Sverige igen bestämde han sig för att "nu måste det bli trestjärnigt". - Jag bestämde mig för London och sökte till två olika trestjärniga krogar, The Fat Duck och till Gordon Ramsay. - Bara att söka till Gordon är ett mysterium. Man måste fylla i säkert sju sidor om ögonfärg, om man är homosexuell och så vidare. Petter blev antagen och fick provjobba för båda jobben. Och fick båda. - Jag valde London framför hålan som Fat Duck låg i. Gordons välkända heta temperament avskräckte inte. - Jag kände att jag måste få se det själv, och jag är inte rädd för att få skit eller stryk. Han anställdes som demichef, att sköta grönsakerna till rätterna. Första dagen fick Petter hacka lök, i perfekta kuber, i tolv timmar.- Jag har varit med om den engelska småspydigheten förut. Hellre det än att ställa mig vid spisen första dagen. Hur blev det sedan då?
- Gordon krogar är en mycket absurd värld, den är inte sann liksom. Jag gillade det fruktansvärt mycket. På Hospital Road där jag jobbade var det 25 kockar på max 60 gäster och 50 servis. Helt plötsligt hade man Brad Pitt eller George Cloney i köket på en guidad rundtur. - Varje kväll drogs gardinen ner - ingen såg in och ingen såg ut. Tio av världens rikaste personer och några filmstjärnor satt där och det var inget tissel i köket. Alla var proffs. Hur var Gordon?
- Jag träffade honom bara två gånger, men han var en charmernade och solbränd kille som varit i Kalifornien och spelat in Hells Kitchen. Han kom in och sa "hey guys" på sin skottsengelska dialekt.Men som ni kanske redan förstått är Petter en rastlös person. Efter 1,5 månad började han fundera på att röra på sig.- Jag funderade på om det var det här jag ville - slita för dem utan att få lära mig så mycket som jag ville. Dessutom gjorde en gammal skada i hälen sig påmind och foten värkte.- Jag började känna att jag inte hade jättekul på jobbet. Hårt får det gärna vara, men då ska jag fan lära mig något. Jag jobbade för världens kanske bäste kock och fick inte laga hans mat. Det är som att lyssna på covers av Kiss eller AC/DC, texten finns där men det är inte samma sak. Nu är Petter i Sverige igen för att göra sin tredje sommar hos sina gamle lärare Bosse Andersson på Saltmagasinet i Västervik. - Det är sista gången man ser mig i Västervik på någon annans restaurang. Jag kanske kommer tillbaka och öppnar eget.Trestjärningt är målet. - Västervik har jag faktiskt funderat på, det är nära hemma. En sommarkrog kanske. Men jag vet inte om Västervik är redo för den maten som jag vill laga. Jag vill erbjuda en avsmakningsmeny, en totalupplevelse med små överraskningar. Gästen ska bara njuta av maten och sällskapet. Det får gärna vara en liten restaurang med max 30 platser. I höst drar han i väg igen. Och det är inte barndomsstaden Kisa som lockar. - Det blir England igen, en liten stad utanför London... Sverige är bra men jag älskar att vara utomlands. Jag blir lätt uttråkad och måste ha nya mål hela tiden. Jag vill jobba, lära mig och bli bäst.

"Jag vill jobba, lära mig och bli bäst"

- Jag vet vad jag vill, jag är extremt målmedveten. Jag har vetat sedan jag var tio att jag vill laga mat.