"Jag längtar ofta till England igen"

- Hans många engagemang innebar förstås att han var borta mycket, men jag minns ändå att han var väldigt närvarande under min uppväxt. Han såg till att fylla den tiden vi var tillsammans med betydelsefullt innehåll, säger Gunilla. - Pappa tog med familjen på konstutställningar och andra evenemang och vi reste mycket i Europa under somrarna. Och så fanns mamma alltid där och skötte det som, numera lite föraktfullt, kallas markservice. Men oh, vad den servicen var härlig för oss barn. Jag kan fortfarande känna doften av nybakade bullar som slog emot en när man kom hem från skolan och vilken trygghet det gav att alltid ha någon att prata med. Resorna i Europa hade gjort Gunilla intresserad av andra länder så efter två år på Västerviks gymnasium åkte hon till Lindau i Tyskland för att gå på internatskola. Föräldrarna tyckte att det var lämpligt att hon lärde sig tyska ordentligt.- Det gjorde jag också, och väl hemkommen därifrån åkte jag till England för att arbeta på en internatskola. Där bodde 95 pojkar mellan sju och fjorton år. Jag skulle vara som en extra mamma och se till att de bäddade, kom till lektionerna i tid och gjorde sina läxor. Det var fina familjer som satte sina barn i den skolan, fina vad det gällde pengar och status i alla fall. Tyvärr glömde de ibland bort att barn också behöver kärlek och värme, så vi som arbetade där kom att bli mycket betydelsefulla för dem. - Jag trivdes jättebra med både naturen och människorna i England och jag längtar ofta dit, kanske jag bosätter mig där efter pensioneringen. Efter året i England hade Gunilla planer på att söka till konstfack, men blev avrådd av pappa som tyckte att en framtid som konstnär var för osäker. Det blev utbildning till fritidspedagog i stället, följt av några år med arbete inom barnomsorgen.- Men så småningom tyckte jag att det gick lite för mycket rutin i jobbet så jag vidareutbildade mig i ledarskap och organisation. Det gav mig chansen att börja en ny yrkesbana, först som behandlingsassistent och senare som föreståndare på behandlingshem. Det första var det som låg i Ullevi och som tog emot missbrukare med psykiska störningar, sedan arbetade jag fem år på ett hem utanför Gamleby för flickor med självskadeproblematik. - Jag lärde mig väldigt mycket under de där åren och jag lärde känna många fina människor med bra värderingar och som bemötte mig med respekt. Det är möten som fått mig att uppskatta livet och att aldrig döma ut någon på förhand.Gunillas senaste arbetsuppgift är att förestå ungdomsboendet i Gamleby för ensamkommande flyktingbarn. Där handlar det om att bygga upp en helt ny verksamhet som inte funnits i kommunen tidigare. - Nu har vi tagit emot de sju pojkar som boendet är planerat för. Jag tycker allt har fungerat bra och det är jättespännande att få lära känna de här pojkarna, man lär sig om nya kulturer och ställs inför nya utmaningar varje dag. Hur det än går för dem, om de får uppehållstillstånd eller kommer att skickas tillbaka till sina hemländer, så är det viktigt att de får en bra tid här hos oss.

"Jag längtar ofta till England igen"

Gunilla Månsson får nog räkna med att i Gamleby med omnejd ofta bli presenterad som dotter till Karl-Erik Månsson, legendarisk kommundirektör som bland mycket annat såg till att Gamleby fick ett modernt centrum.