"Jag kommer att sakna kundkontakterna"

Men efter hand har torget utarmats och på lördag lämnar en av de sista handlarna torghandeln. Birgitta Svensson har nyligen nått pensionärsåldern och nu försvinner såväl hon som den klassiska vita duetten från torget.
- Som jag känner det just nu kommer jag inte att sakna jobbet. Däremot kundkontakten.
Kundkretsen har varit stabil och det finns många stamkunder.
- Sommaren är förstås speciell. Då kan det till och med bli för många kunder. Under den övriga delen av året så har antalet kunder minskat något.
- En orsak är förstås att det blivit så många som säljer fisk. De flesta stora affärerna har fiskdiskar.
En annan orsak som inte går att bortse från är att folk allt mer vill ha rensad, filéad och benfri fisk.
- Så är det nog och i den utvecklingen har även vi fått hänga med, säger Birgitta.

25 år har det blivit på torget. Det var 1982 som Birgitta och maken Göran tog över efter Ville Hjertqvist.
- Det blev ett år tidigare än beräknat då Ville fick en hjärtinfarkt.
Lite fiskarbakgrund fanns det. Framför allt hos Göran som är fiskare på Gränsö udde i tredje generationen. Han har även jobbat på Fiskförsäljningsföreningens tidigare redskapsaffär och var med att om att starta fiskavdelningen på Domus.
Den låg inomhus. På Fiskaretorget blev det annat. Till en början var det vanliga öppna ståndet som gällde.
- Med de gamla hederliga bänkarna. Om man tänker tillbaka så var det trevligare på ett annat sätt. Visst blåste det omkring en men ändå var det nåt speciellt.
Torget försågs så småningom med bodar som torghandlarna fick hyra in sig i och under de senaste åren har vi som bekant begåvats med de omdiskuterade "fiskekyrkorna".
Även i dessa är det kallt. Men kylan har inte ställt till med några problem för Birgitta.
- Jag har nästan aldrig varit förkyld under de 25 åren på torget. Antalet sjukdagar har varit få och då har det inte gällt förkylning.
- Däremot blev jag ofta förkyld när jag tidigare jobbade på gamla Domus. Då kunde det räcka med att en kund hostade i min närhet.

Torget och torghandeln har även inneburit en hel del omskrivna kontroverser med kommunen genom åren. Den vita duetten som inte längre fick stå intill fiskboden och en hel del annat som kan tyckas vara rent trams.

Birgitta är en riktig västerviksbo. Uppvuxen i Gamla öster.
- I självaste Jernska gården på Strömsgatan.
Jernska gården är kulturminnesförklarad. Kanske även Birgitta borde bli det?
Sedan många år ligger dock hemmet på Gränsö udde varifrån fisket sker, rökeriet finns och mycket mer.
Tre katter bland annat.
- En är faktiskt allergisk mot fisk, säger Birgitta.
Mer tid på Gränsö blir det framöver.
- Det är ju faktiskt 25 år sedan som jag hade en sommarsemester.
Birgitta försvinner från torget. Den uppmärksamme har dock märkt att "försvinnandet" har pågått en tid.
- Jag har faktiskt gått ner 30 kilo under de senaste tre åren. En försiktig bantning som har fått ta sin tid. Enkla metoder som att skippa nattmackan och så vidare.
Under intervjun i fiskekyrkan på torget står den lilla radion på och plötsligt hörs Thore Skogman.
"När man är, en glad pensionär..."

"Jag kommer att sakna kundkontakterna"

Fiskaretorget i Västervik var för bara några tiotal år sedan ett stort "affärscentrum". Det myllrade av salustånd och kommersen var lika stor som folkvimlet.