"Jag kommer aldrig att bli vuxen!"

Folkparkspubliken älskade den stilige skönsångaren med det trevliga sättet. Själv har han älskat svenskarna tillbaka, så pass att han en gång tackade nej till ett kontrakt i Las Vegas.- Då tänkte jag att hur ska svenska folket klara sig utan mig i två år? Så det vågade jag inte ta!Charmerande är ett ord som ofta använts om Lasse Lönndahl. Själv kallar han sig naturlig och ärlig, och betonar vikten av att vara ödmjuk och stå för den man är.- Det är ungefär som med Lill-Babs, som också är en naturlig människa. Man ska sova med sig själv, och man ska vakna med sig själv på morgonen. Jag tycker inte att man ska konstra till sig, utan vara den man är.Lasse Lönndahls berömda stämma är hans naturliga instrument som han använt sedan treårsåldern. Med den gladde han grannarna i barnrikehuset där han växte upp.- Jag satt på en trappa och sjöng och folk slängde ner pengar som jag gick och köpte godis för, ha ha. Sedan blev jag solist i Stockholms gosskör när jag var elva år.Rösten har tjänat honom väl under alla år och publiken har fortsatt strömma till. Men i vintras bestämde han sig för att lämna scenen. Orsaken var en svår lunginflammation som drabbade honom med kraft och ledde till inställda konserter.- Jag har sjungit sedan 1950 och har ställt in tre gånger i hela mitt liv. Men i januari fick jag ställa in fem föreställningar. Då blev jag så enormt ledsen att jag inte klarade av det och sa att nu ska jag sluta.Nu mår han bättre, han trivs med sin nya lugnare tillvaro. Men "den evige ungdomen" är fortfarande ung i sinnet.- När jag fyllde 25 sa folk att jag måste bli vuxen, så har de sagt hela tiden. ’Nu fyller du 80, nu måste du bli vuxen.’ Jag kommer aldrig att bli vuxen, ha ha! Det enda som gäller är att se positivt på saker och ting och att leka i livet.

"Jag kommer aldrig att bli vuxen!"

Undrar ni hur det skulle kännas att vara tonårsidol? Då är det Lasse Lönndahl ni ska fråga. Ingen var större än Lasse Lönndahl under 1950- och 1960-talet.