"Jag kände direkt att här ville jag bo"

Hon är född och uppvuxen i Huddinge, där hon gick vårdlinjen på gymnasiet. - Det blev en kort tid med jobb på ett hem för utvecklingsstörda barn innan jag halkade in i restaurangbranschen. Där har jag sedan blivit kvar och har nog provat på alla arbetsuppgifter som man kan tänka sig. Det var också i ett restaurangkök som hon träffade sin blivande man Tomas. Hon hade följt med en kompis till Gotland och där jobbade han som kock.- Vi började ganska snart att följas åt både på jobbet och på fritiden. Fördelen med den här branschen är att man kan hoppa in och jobba nästan var som helst i världen.Det var en möjlighet som de tog vara på. Det blev resor till England, Frankrike, Belgien och USA där fritid och upptäckarlusta varvades med restaurangjobb.- 1991 hade vi tröttnat på att flacka runt och börjat se oss om efter en bra plats att bo på. Att det blev Blackstad var en ren slump. Jag hade varit och tagit upp vår lilla segelbåt som låg i Oskarshamn och skulle åka hem till Stockholm. På vägen stannade jag i Gamleby och passade på att besöka mäklarfirman. Mäklaren skulle just åka och titta på ett objekt i Blackstad. Jag hoppade in i bilen och vi åkte till det ställe som vi sedan köpte. Det kändes direkt att: "Här vill jag bo", och det ville Tomas också, när jag tog med honom dit. Det blev sedan några år med jobb på restauranger i Västervik och med egen krog i Vimmerby. När familjen utökats med två döttrar började tankarna på att öppna egen cateringfirma för att slippa resor och för mycket kvällsjobb. - Vi fick möjlighet att inreda källaren under lanthandeln här i Blackstad, och här har vi hållit till i sju år nu. När inte Helena lagar mat så är det hästarna som tar mycket av hennes tid. Intresset har funnits sedan hon var tonåring, så när äldsta dottern kom och ville att familjen skulle köpa häst blev svaret från mamma: " Ja, jättegärna". Nu har intresset spridit sig till hela familjen och antalet hästar har stigit till sju.Mycket av Helenas tid under det gånga året har hon ägnat åt det sociala engagemang som alltid funnits i bakgrunden.- Jag har alltid gillat ungdomar och ofta haft praktikanter i mina kök som behövt lite stadga i livet. När jag läste kommunens annons om att man sökte Gode män till ensamkommande flyktingbarn anmälde jag intresse. Jag fick en liten ängslig pojke från Syrien, mig tilldelad. Han hade sin mamma och lillebror kvar i Damaskus och har hela tiden saknat dem väldigt mycket. För en vecka sedan kunde han och jag åka till Arlanda och möta dem. Nu är mitt uppdrag som god man slutfört och jag kunde lämna över en mycket modigare och 15 centimeter längre ung kille till den familj där han hör hemma. En härlig känsla som uppvägde all tid och kraft som jag lagt ner på att återförena familjen.

"Jag kände direkt att här ville jag bo"

Helena är en tjej med många järn i elden. Den tid som blir över när hon lagat och levererar mat från sitt cateringkök eller tagit hand om sina sju hästar ägnar hon gärna åt att hjälpa ungdomar som behöver extra stöd.