?Jag har inte röstat i irakiska valet?

I går var det val i Irak.
? Jag har inte röstat och har heller inte haft något större intresse för det.
Aleem Aboode bor i Västervik sedan år 2000 efter att ha varit på flykt under många år.
? Vi kunde inte rösta i Västervik utan hade varit tvungna att åka till Stockholm eller Göteborg för att lämna våra röster. Så angeläget har det inte varit att vi skulle göra oss det besväret.
? Min släkt som finns kvar i Bagdad skulle heller inte rösta.
Besvikelsen i röst och blick går inte att ta miste på. Aleem har inte bott hemma på väldigt många år och han har inga funderingar på att återvända.

Redan som tonåring valde han att efter avslutade gymnasiestudier att lämna Bagdad.
? Då var det kriget mellan Irak och Iran som pågick och jag ville fortsätta att studera.
Fem års universitetsstudier i den jordanska huvudstaden Amman väntade.
? Jag hade även två års vidareutbildning till ?Masters degree?, berättar Aleem Aboode.
Även i Jordanien tog vardagen slut och efter hot som Aleem inte närmare vill gå in på så valde han att flytta till Filippinerna.
Efter en tid vågade han sig i alla fall hem till Irak och Bagdad igen och började arbeta. Dels som arkitekt och dels som butiksföreståndare för en affär som bland annat sålde lampor och annan heminredning.
? Men mitt yrke var arkitekt och jag kunde ha över 20 personer att tillgå när ett hus skulle ritas och byggas.

Denna tillvaro tog också slut för Aleem när Saddam Hussein inledde det så kallade Gulfkriget med invasionen i Kuwait.
? Jag fick höra från flera håll att det fanns personer eller organisationer som ville döda mig. Då var valet enkelt och jag valde att fly.
Nu hade Aleem även en familj att tänka på och lyckan var stor när man till sist hamnade i Västervik.
? Här bodde och bor min bror så det var ett kärt återseende. Vår yngste son är född i Västervik så han är ?en riktig svensk? säger Aleem med ett underfundigt leende.

Tillvaron i ett nytt land är inte helt lätt och invandrare eller flyktingar har svårt att få jobb inom de yrken de är utbildade för.
? Jag är arkitekt och min hustru Abeer är utbildad tandläkare sedan 1997. Nu har hon gått svenskautbildning och är snart färdig. Det gäller ju även att lära sig det medicinska språket och kunna förklara för kommande patienter.
Här har Aleem synpunkter på vad som sker.
? SFI, svenska för invandrare. Två timmar om dagen och bara fyra dagar i veckan var alldeles för litet. Eleverna hade dessutom olika bakgrund och alla kunde inte ta till sig utbildningen i samma takt.

? Dessutom behandlas vi inte lika. Vi kommer från den så kallade ?tredje världen?. Läkarbristen har varit stor i Sverige men när rekrytering skett i bland annat Polen så har personer därifrån fått väldigt fin och snabb utbildning. Det har inte vi fått.
Det ser ljusare ut för framtiden för hustru Abeer att få jobb men Aleem vill inte vara sysslolös.
? Jag har ytterst tillfälliga uppdrag som pizzabagare men jag skulle vilja göra något mer.
? Arbetsförmedlingen vet jag var den ligger och jag vet hur man söker jobb och jag vet vad svaren blir. Svaren har oftast ordet ?tyvärr? i sig. Bland annat har jag sökt till det nya fängelset.

Trots dessa motgångar så har familjen inga planer på att flytta.
? Vi bor här. Äldsta barnet har börjat skolan. Min bror bor här och vi tycker att Västervik är en fin stad att bo i.
Men det finns ytterligare en anledning till varför familjen vill bo kvar det kalla Norden.
? Vår sjuårige son har en hudsjukdom som medför att han inte kan svettas normalt. Han måste helt enkelt bo i ett kallare klimat.

?Jag har inte röstat i irakiska valet?

Aleem Aboode bor i Västervik, är välutbildad arkitekt, söker alla jobb som finns men får bara ?tyvärr? som svar och har hittills fått nöja sig med ströjobb som pizzabagare.