Ove Fundin skrattar när han berättar att hans barn brukar varna barnbarnen för att spela Fia med knuff med farfar, för att han blir så arg.
Ett annat utmärkande drag är rastlösheten. Tävlandet slutade han med för många år sedan, därefter köpte han in sig i ett transportföretag, som han sedan sålde och gjorde en skaplig vinst på. För pengarna kunde han och hustrun Ioana köpa huset i Frankrike. Egentligen hade han mycket väl kunna tänka sig att bo kvar i Sverige, i Tranås, där han har en stor del av släkten kvar,
- Men i Frankrike är det både ljusare och varmare, och min fru kan prata och skriva franska så hon sköter det. Själv har jag svårt med språket.
Allt är som bäddat för en lugn och skön tillvaro där han kan påta i trädgården och värma sig i Rivierans sol - men det funkar inte för Ove.
- Jag är en orolig själ som alltid är ute och åker. Jag kom i förrgår från en längre motorcykelresa i Egypten. Det blev cirka 1 200 mil på en månad. Jag drog på mig en förkylning där, men annars är jag hur pigg som helst.
För ett par år sedan åkte han och några kompisar, däribland speedwaykollegan Varg-Olle Nygren, tvärs över Asien på motorcykel. Närmare 1 500 mil gjorde de på knappt två månader.
- Det bestående intrycket var nog Mongoliet, detta jättestora land utan vägar. De har kört upp spår här och där, och det finns definitivt inga vägvisare. Man kunde åka några dagar utan att se någon alls. Blev det kris kunde vi köpa bensin hos dem som bor där, och det gick ju hur bra som helst det. Det är skoj att pröva sig själv och veta att man inte är för gammal, säger han och skrattar.
Han berättar att han under sin senaste resa genom Egypten väckte stor förundran när han i gränskontrollerna visade sitt pass.
- Där står det ju när man är född, och det var väl det de kunde utläsa. Och då skrek de på sina kompisar att de skulle komma och kolla på den gamla gubben som var ute på en motorcykel. Hahaha!
Nuförtiden kör han en BMW. En rejäl båge på 1200 kubik och runt 100 hästkrafter som Ove är riktigt nöjd med. Under sina glansår när han tävlade för Filbytarna och Kaparna hade han en annan typ av cykel som bara klarade av vänstersvängar, saknade broms och växellåda och gick på metanol.
- Under en tävling i Sydafrika kom det fram en kille och frågade om han fick rengöra min cykel, och det fick han gärna. Men dagen efter låg han död där på marken. Han hade druckit ur tanken och det var ju träsprit.
Fortfarande kör man på metanol, men i övrigt har säkerheten förbättras. Förr var staketet ofta gjort av trä, eller till och med metall eller cement, vilket nu har bytts ut mot en luftkudde.
Skydden på kroppen var en enkel läderoverall och Ove berättar att det varje år gick åt några förare. Ändå var han aldrig rädd:
- Det är väl som med allting annat, att man tänker att det drabbar ju inte mig. Men jag var definitivt ingen tuff kille.
Spruckna äktenskap
Flera gånger varje år får ha besök av sina barn och barnbarn.
- Jag har varit gift tre gånger. Mina äktenskap sprack för vi sågs så sällan. Man blir så enkelriktad och självisk när man håller på med individuella sporter. Mina barn var ganska lömska på mig ett tag, men nu har vi bättre förståelse för varandra. Vi ses ganska ofta, och det är roligt.
Lena Wreede/TT Spektra
lena.wreede@ttspektra