"Jag är nog lite av en paradox "

- Jo, det har ju gått bra för mig på det sättet, medger han.
Det är dock en dämpad blivande 75-åring vi når telefonledes i hemmet i Karlstad. Thore Skogman har nyligen mist sin kära livskamrat sedan 48 år. Hustrun Britt har gått bort efter en tids sjukdom.
- Hon var ankaret och min fasta punkt i tillvaron. Det är väldigt jobbigt för närvarande.

Av den anledningen blir det heller inget 75-årsfirande. Lagom till födelsedagen kommer dock en ny visbok ut av Thore Skogman - "Ord och många visor".
- Den innehåller 150 sånger. Några gamla men också en hel del nya, berättar den flitige vismakaren, som gett ord och ton till närmare 1 200 låtar. Däribland storsäljande eterneller som "Plättlaggen", "Penninggaloppen", "Storfiskarvalsen" och "Tio tusen röda rosor.
Falsk blygsamhet har Thore Skogman aldrig varit behäftad med. Däremot en stor portion ödmjukhet.

- För att komma från en helt vanlig arbetarfamilj i Hallstahammar, där pappa jobbade på Bulten och jag så småningom hamnade på kontoret, har mitt liv nästan blivit osannolikt framgångsrikt. Men så är livet också en förunderlig lek. Jag är i alla fall väldigt tacksam för allt den leken har gett mig.
Det har gått 55 år sedan han skrev sin första sång "Längtan hem" och framförde den i sin första revy, "Hemlagat" i Hallstahammar.
- "Längtan hem" döpte jag senare om till "Ensam jag är", påpekar Thore som trots den utåtriktade och glada artistfasaden i alla fall tidigare brukade hävda att han egentligen är en ensamvarg.
- Jo, jag är nog lite av en paradox, medger han. När jag var barn och mina föräldrar fick besök sprang jag och gömde mig under ett bord för att i nästa sekund börja sjunga för full hals. Samtidigt som jag var blyg ville jag höras.

Att ur den rikhaltiga produktionen plocka fram en signaturmelodi, låten som personifierar Thore Skogman går förstås inte. Därtill finns det för många Thore Skogman.
- "Twist till menuett", som jag skrev schlagerfestivalen 1963 är en typ av Thore Skogman. "Storfiskarvalsen" en annan. Fast det är ju de glada sångerna jag blivit känd för.
En annan sak han blivit känd för är att han aldrig har haft en manager. Thore Skogman har alltid skött sina engagemang själv.
- Att ha någon som talar om för mig vad jag ska göra passar inte mig, helt enkelt.

Senaste framträdandet var i Årjäng förra sommaren där han av tradition brukar uppträda på Klaradagen för att hedra en sedan länge bortgången gammal kär vän, Clara Johansson. Hur det blir med uppträdandet i fortsättningen har han inte tagit ställning till ännu. Det hänger bland annat på hälsoläget. Thore Skogman gick förförra sommaren igenom en bypass-operation.
- Den gick i och för sig bra. Men efter det har jag haft otur och drattat omkull och brutit benet inte bara en utan två gånger. Fast i dag mår jag förhållandevis bra och försöker så gott jag kan planera en framtid utan Britt.

Det är inte lätt, låter han förstå. Sedan 1957 fanns hon alltid där för honom. Innan de fick dottern Maria var hon ofta med honom ute på spelningarna. Tog körkort för att kunna köra turnébilen. Och i hemmet skötte hon allt. Inklusive Thore.

Han har ännu inte bestämt om han ska bo kvar i villan som nu blivit alldeles för stor.
- Jag måste vänja mig vid situationen först.
En sak är dock klar - om det blir några flera framträdanden så kommer publiken att känna igen underhållaren som bland mycket annat kallats för ett blågult kärnkraftverk:
- Gluggen finns kvar. Jag kan fortfarande trycka in en enkrona mellan framtänderna.

"Jag är nog lite av en paradox "

Om det är någon artist som förtjänar epitetet folkkär så är det Thore Skogman. Sedan ett halvsekel tillbaka är han en populärmusikalisk institution och hans verk en del av det svenska kulturarvet