Det var någon gång under mitten av 1960-talet på mellanstadiet i Dalhem som smeknamnet Babben myntades. Genomslaget var stort. Numera finns det tillfällen då till och med mamma Vivan kallar henne så. Även som artistnamn är det en fullträff. I dag finns knappt någon svensk som inte vet vem Babben Larsson är.
Redan som liten var det humorn som lockade och drev henne. Babben berättar att hon brukade sitta hemma vid köksbordet och dra skämt.
- Det är ett särdrag som funnits väldigt länge. Jag är nog född komiker, säger hon insiktsfullt.
Så i stället för att stanna på Gotland och ta över gården Busarve sökte Babben till Teaterhögskolan. Så småningom flyttade hon även till Stockholm och efter 20 år har det också blivit hennes hemstad. Den gotländska dialekten har hon däremot behållit. Likaså mentaliteten från uppväxten på en bondgård.
- Det slår mig ibland hur djupt det faktiskt präglat mig, att det gjort mig ganska cool och lösningsorienterad. På en bondgård händer det att en traktor kör fast i ett dike eller att korna rymmer ut i periferin. Men det är inget att gnälla om utan det är bara kavla upp ärmarna och sätta igång och lösa problemet.
Fötterna på jorden men också väldigt rastlös. I den självbiografiska boken Jag vägrar dö nyfiken får man följa en Babben som ger sig ut på äventyr och testar gränser. Oftast går det bra, men ibland blir det för mycket. Som när hon gick in i väggen och inte längre klarade av att uppträda som stå upp-komiker.
I sju år höll det i sig innan hon åter kunde ställa sig på humorscenen. Nu är Babben tillbaka med egna projekt där ett av de senare är showen Humoristiskt Initiativ. Som vanligt driver Babben hejdlöst både med sig själv och med andra, vilket får publiken att kikna av skratt. Men till skillnad mot förr varvas skämtandet med sång, musik och lite allvar, som i början på 1980-talet då hon uppträdde på Gutekällaren i Visby.
- Jo, så är det. Det här är mycket jag, det kan jag nog säga. Med ålderns rätt törs jag gå ner lite grand och föra resonemang som inte är gapflabb i varje sekund.
Du håller fortfarande ett högt tempo och verkar ha många järn i elden. Varifrån får du all energi?
- Jag är väl en sådan människa som brinner. Jag går igång på grejer på olika sätt, oavsett om de är roliga eller tragiska. Jag tror att jag alltid varit sån.