Irfan jobbade för sitt gamla hemland

På skärtorsdagen genomförde Åbyskolan i Gamleby sin årliga dagsverkesdag. I år hade elevrådet bestämt att pengarna skulle gå till ett projekt i Afghanistan som stöder utbildning för barn och ungdomar. Målet är att varje elev ska utföra ett dagsverke värt 100 kronor, det skulle ge 21 000 kronor till insamlingen.

Irfan Zaidi. Foto: Lena Pettersson

Irfan Zaidi. Foto: Lena Pettersson

Foto: Lena Pettersson

Västervik2009-04-11 00:07
En elev som kände särskilt starkt för att tjäna in sin hundralapp var Irfan Zaidi som själv kommer från Afghanistan. Han bor sedan mer än ett år på ungdomsboendet för ensamkommande flyktingbarn i Gamleby. Han är född i en mindre stad i södra Afghanistan, där han bodde med föräldrar och en bror. Han hann gå fyra år i skolan innan kriget splittrade familjen. Irfan och hans mamma flyttade till en farbror i Iran.- I skolan i Afghanistan fick vi mest läsa koranen och så persiska som är mitt språk. Koranen fick vi läsa på arabiska, men jag förstod aldrig vad orden betydde. Vi var bara pojkar i min skola, flickor gick nästan aldrig i skolan. Det var ingen skolplikt så det var inte alla pojkar som fick gå heller. Det var hård disciplin, vi fick ofta stryk om vi inte var tysta och satt stilla.När Irfan förklarat lite om sin skola ber jag honom berätta om varför, och hur, han kom till Sverige. Han blir ivrig och ger mig en flykthistoria som det känns otroligt att en 14-15 åring har klarat av.När myndigheterna i Iran vill skicka honom och hans mamma tillbaka till hemlandet, där hans pappa och bror då blivit dödade, bestämde farbrodern att betala smugglare för att ta Irfan till något land i norra Europa. Betalningen innebar att Irfan hade kontaktpersoner som hjälpte honom längst vägen, men resan fick han göra på egen hand.- Det tog nästan ett år innan jag kom till Sverige, fast jag trodde att jag var i England. Under en månad liftade och gick han genom Turkiet, i Istanbul delade han och sex andra pojkar på en liten båt som de skulle ro över till Grekland. Vid en storm slungades båten mot klipporna och Irfan tog sig i land, hur det gick med de andra fem vet han inte. Till Italien tog han sig sedan uppkrupen under en lastbil. Via Rom och Paris kom han på slingriga vägar och med många hinder till Malmö där han sökte asyl.- Jag var så rädd att de skulle skicka mig tillbaka, men som tur var så fick jag stanna i Sverige.Irfan vill bygga sig en framtid här och drömmer om att bli läkare eller advokat. Han tycker han lärt sig mycket i skolan här. _ Men det är konstigt att eleverna har så lite respekt för sina lärare, säger han, och jämför med hur det är i Afghanistan. Han beklagar att han inte lärt sig svenska så bra ännu.- Det bero nog på att jag lärde mig engelska av min farbror i Iran så det har blivit och jag använt det istället.Han saknar förstås en riktig familj och skulle gärna vilja få kontakt med sin mamma.- Jag vet inte var hon finns, säger han, och visar på kartan att hon kan vara nästan var som helst på ett helt kartuppslag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om