"Ingo" - en av idrottens riktigt stora

En av 1900-talets främsta idrottsmän, Ingemar "Ingo" Johansson, fyller 75 år på lördag den 22 september.

75 år. Trots sin klassiska VM-titel har Ingemar Johansson aldrig varit särskilt intresserad av boxning. Nu fyller "Ingo" 75 år.                                              Foto: Leif R Jansson/TT Spektra

75 år. Trots sin klassiska VM-titel har Ingemar Johansson aldrig varit särskilt intresserad av boxning. Nu fyller "Ingo" 75 år. Foto: Leif R Jansson/TT Spektra

Foto:

Västervik2007-09-20 00:25
Åtskilliga decennier har gått, men matchen är historisk: den 26 juni 1959, då Ingemar, eller "Ingo" som pressen kallade honom, besegrade dåvarande världsmästaren Floyd Patterson på knock på Yankee Stadium i New York. Sverige hade fått sin förste och hittills ende världsmästare i tungviktsboxning, och på Ullevi skockades 25 000 människor för att ta emot Göteborgssonen vid hemkomsten.
Knockoutslaget blev lika fruktat som framgångsrikt, och när Ingemar la av med boxningen 1961 hade han tagit 17 av sina 26 segrar på knock. Floyd mötte han för övrigt igen på 1980-talet, men då var det Stockholm maraton det handlade om (Floyd sprang på bästa tiden, båda gångerna).

Men tvärtemot vad man skulle kunna tro så har Ingemar Johansson aldrig varit speciellt intresserad av boxning, berättar sonen Thomas.
- Han kollade aldrig på boxning. Han gjorde det han gjorde för att det var en möjlighet att tjäna pengar och få ett bra liv. Det var ju det som drev honom. Han var väldigt ärlig med det, redan från början.
När Ingemar slutade boxas så var det inte tal om att sitta i publiken på några boxningsgalor. Han njöt av livet, reste mycket, drev hotell i Florida och hade ett tag inte mindre än tre hem: i Florida, på Mallorca och på Dalarö i Stockholms skärgård. Familjen har alltid varit viktig för honom, och han har alltid månat om en bra kontakt med alla sina barn.
Men livet har förändrats mycket på senare år. För ett drygt decennium sedan fick han en Alzheimerliknande demens, och han lever i dag på ett demensboende utanför Göteborg. Till det yttre är han sig lik, men han kan inte längre ta hand om sig själv. Han har svårt att föra ett samtal och korttidsminnet är borta, berättar sonhustrun Susanne Reihell Johansson, som själv arbetar med dementa.
- Men fortfarande har han glimten i ögat och kan komma med lite inlägg i samtalet. Han mår bra i sin sjukdom, kan man säga.

De konstaterar båda att demens främst är en anhörigsjukdom. När den är så långt gången som den är för Ingemar nu så är det svårast för de närstående. Själv verkar han lugn och tillfreds. Han får bra omvårdnad, och har fortfarande tillräckligt med igenkänningsförmåga för för att skina upp när han får besök av sina nära och kära. Om det är boxningen som ligger bakom sjukdomen kan man bara spekulera i, säger de båda. De finns inga bevis på vare sig det ena eller det andra.

- Men pappa har ju varit den mest kvicktänkta och repliksnabba personen jag känt, tills han drabbades av sjukdomen när han var runt 60. Den borde ha kommit lite tidigare, om den hade att göra med hjärnskador på grund av slag mot huvudet, säger Thomas.
Hur det nu än är med den saken - Ingemar Johansson är fortfarande berömd för sin seger på Yankee Stadium, trots att snart femtio år har gått. "Ingo" må ha försvunnit från den offentliga arenan. Han är ändå ihågkommen som en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om